– I dag var min dag och till slut lyckades jag nå det jag drömt om och jag hade hela min familj med mig här, säger Lyles.
Lyles stod i särklass och den unge utmanaren, Erriyon Knighton, 18, blev inte bättre än trea på 19,80. Han kom hit som världsetta med supertiden 19,49. Kenneth Bednarek var tvåa på 19,77 och det blev en amerikansk trippel.
– Jag har sprungit de här tiderna på träning i tre månader. Så jag är inte förvånad. Men det krävs de rätta förutsättningarna. Vindar, temperatur, publik…vet du vad vi kallar det? frågar en uppsluppen Lyles i den mixade zonen.
– Nej, svarar SVT Sports Marie Lehmann.
– The Hayward magic, ler Lyles.
”Rekord är till för att slås”
Och det blev vild amerikanska segerglädje med flaggor och en extatisk publik på Hayward Field. 200-finalerna blev något väldigt speciellt både för herrar och damer. Det fanns en laddning i luften som stannade kvar.
– Det var inte ett perfekt lopp (skakar med eftertryck på huvudet). Jag ska analysera och se vad som kan bli bättre. Det är som Michael Johnson sa – rekord är till för att slås. Mina också, säger Lyles med ett leende.
Tolv hundradelar från världsrekordet
Bara Usain Bolt, 19,19 och Yohan Blake 19,26 har sprungit snabbare i historien. För amerikaner betyder Michael Johnsons 19,32 från OS i Atlanta 1996 något alldeles extra.
– Den här kampen mellan Lyles och Knighton uteblev. Det är inte så konstigt efter 19,31, säger SVT Sports expert Alhaji Jeng.
– Det känns bra att ta min första medalj, eller är det min första medalj? Ja det är det och det känns bra, säger Knighton inne på arenan.