Nu väntar hon på besked om OS. Förra året hoppade Meijer sitt svenska rekord 4,83 och var tvåa i världen. Det är en höjd som skulle räcka till en femteplats i år.
– Jag hoppas givetvis på att bli uttagen men det är utanför mina händer, säger Meijer som hoppade 4,60 innan olyckan – i början av juni.
Det var under tisdagskvällen 22 juni som Meijer och landslagstränarna Yannick Tregaro och Gustaf Hultgren råkade ut för en bilolycka. På väg hem till Göteborg efter en tävling i Karlstad kolliderade deras minibuss med en lastbil.
Hultgren tillbaka efter en vecka med flera frakturer
– Det är ofattbart att vi inte dog, sade Hultgren som ådrog sig flera frakturer och flera inre skador och genomgick flera operationer. Redan till Diamond League-galan i Oslo 1 juli var Hultgren tillbaka och kunde sitta på läktaren.
Då var inte Meijer med utan hon var åter på banan i samband med Bauhausgalan på Stockholms Stadion i söndags.
– Först och främst är jag glad över att jag kunde hoppa och att det fungerade så bra som det gjorde. Jag hade inte tränat så mycket efter olyckan utan var mer glad åt att jag var tillbaka. Jag hade inga brutna ben eller något som var av eller skadat, utan bara blåslagen och mörbultad. Värre än så är det liksom inte, säger hon till SVT Sport.
När man varit med om en så allvarlig olycka går mycket energi åt att läka kroppen och ta den igenom en process där man riskerar att bli dränerad på energi. Hur har den biten varit?
– Jo, men jag hade ändå några dagar på mig där, en vecka eller så och det kändes om om jag var i bra form. Allting kändes bra, sedan hade jag inte mina vanliga stavar. Det var lite svårt att hitta rätt och veta när man skulle byta och så. Annars var det bra.
”Det var så klart sjukt skönt”
Tränaren Gustaf Hultgren, som skadades allra svårast i olyckan var med på stadion. Hur var det att känna hans stöd?
– Det var så klart sjukt skönt, att han är uppe på benen och kan ta sig fram någorlunda och att vi klarade oss så bra som vi gjorde, att vi är tillbaka på tävlingsbanan.
I stav får man ta emot kroppen på ett ganska hårdhänt sätt i samband med att man slår i mattan. Hur var den upplevelsen?
– Nej, nej, det var ingenting så. Det var mer att det inte var jätteskönt att landa i mattan med tanke på att det var ländryggen som fick ta emot värsta smällen. Annars var det helt ”fine”.
Hur känns kroppen i dag?
– Det är lite ömt men absolut inget som skapar några problem. Jag kan göra allting som jag ska.
ARKIV: Gustaf Hultgren om bilolyckan