I nya SVT-dokumentären ”Sanna Kallur: från start till mål” berättar Susanna Kallur hur alla motgångar gjorde att hon till slut hamnade i något som hon själv kallar för en depression.
– Den här typen av deppighet hade jag inte stött på tidigare, säger Kallur i dokumentären.
– Det kändes som att jag var så nära att vara tillbaka. Då hade jag kämpat redan i sju år och det kändes som att allt var längre bort än någonsin tidigare, utvecklar Kallur när hon gästade Morgonstudion under torsdagen.
Det var efter rekordloppet 2008 som allt började gå emot friidrottsstjärnan.
– Ja, sedan började motgångarna och de avlöste varandra under åtta-nio års tid nästan. Bara någon månad efter världsrekordet fick jag diagnosen att jag hade tre sprickor i smalbenet och samtidigt hade jag dragit sönder lite i låret. Men det var smalbenet som var det stora problemet, säger Kallur i Morgonstudion.
Men den riktigt tunga perioden inträffade ett par år senare.
– Det var sommaren 2015 och jag hade tävlat under vintern. Under sommaren slog jag i en häck på träning och slog naturligtvis i området på smalbenet där jag gjort alla operationer. Det ledde till att smärtsystemet slog bakut och skickade smärtsignaler trots att allt hade läkt och mitt smalben var bättre än någonsin, men då gjorde det ondare än någonsin och gjorde ont bara när jag gick. Då var det ett år kvar till OS i Rio och var mentalt jobbigt.
Men med rätt hjälp och stöd lyckades Kallur ta sig ur depressionen.
– Jag tog hjälp och gick till en idrotsspsykolog. Han hjälpte mig att se att jag skulle gå till träningen varje dag och känna stolthet och glädje över att jag ändå fortfarande hängde i och gav det chansen.
