Sex svenskar finns med i startfältet när årets tredje major avgörs i Skottland, vackert vid havet intill Dundee, på Carnoustie som är den längsta och troligtvis svåraste av samtliga Open-banor. Eller British Open, om ni vill kalla turneringen så.

Henrik Stenson har alltid spelat bra i The Open men kommer till spel med en trasslig armbåge som har stört förberedelserna, så det är rimligt att hoppas mest på Alex Norén av svenskarna, Norén som dessutom nyligen vann på Europatouren och som både är i bra form och gillar Carnoustie.

Men, intressant ändå att Stenson för första gången på många år inte spelar med förväntningar att vinna.

Bäste svensk efter helgen kanske är Fanny Sunesson, supercaddien som gör comeback och bär åt förre världsettan Adam Scott. Kul!

Att tippa en vinnare är lika svårt som att hitta en grön fairway, denna vecka. De flesta talar om världsettan Dustin Johnson, själv tror jag mest på Rickie Fowler. Amerikaner är regerande mästare i samtliga majors och jag tror på ännu en seger. Fowler är den amerikan som spelar linksgolf bättre än de flesta utanför de brittiska öarna. Dags för hans första seger i en major, nu.

”Helt overkliga förutsättningar”

Vem som vinner känns på förhand mindre intressant. Den frågan grillar vi hårdare inför avgörandet, på lördag. Snackisen nu är de helt overkliga förutsättningar, i en kombination med en kaosartad historik på just Carnoustie, vilket troligen gör att vi kan se fram mot en historisk vecka – med mycket drama.

Först av allt; banan är så torr att bollen rullar upp mot hundra meter extra på fairway – som är galet snabb. Veckans fairways på Carnoustie är mycket, mycket snabbare än greenarna, som är de enda områden på banan som arrangörerna vattnat.

Det finns spelare som under inspelningsvarven slagit ut med järnåttor på normallånga par 4-hål, för att sen se bollen rulla fram till ett kort inspel på green.

De som slår långt kan nå green med drivers, ofta över 400 meter långa. De spelar sig förbi bunkrar på fairways, men hur planerar man var bollen ska stanna när det är så torrt att det dammar när den landar, och små välplanerade kullar gör att bollen plötsligt både kan studsa och rulla i en helt ny riktning? Ner i bäckar och diken?

”Segerreceptet: Gör hemläxan”

Dessutom; vinden. Om den bjuder upp till dans i olika riktningar har spelarna inte ens nytta av hur hålen spelades dagen innan, då kan varje hål plötsligt spelas på ett helt nytt sätt, som en helt ny utmaning.

Slutsats; det blir en enorm utmaning för spelarna att hitta rätt spelplan. Och svårt att behålla tålamodet när den torra gamla banan klöser tillbaka.

Världens bästa spelare brukar ha bra koll och få vill spela för mycket under inspelningsvarven, men under den här veckan har det varit full aktivitet från morgon till kväll.

Spelarna, caddie, coacher, kollegor och säkert en och annan släkting har alla försökt hjälpa varandra med tips och funderingar. Inte minst när det gäller de avslutande hålen, som är mycket svåra.

Segerreceptet; den spelare som gjort sin hemläxa bäst och har ett extra stänk av tur vinner på söndag kväll.

”Inga golfdemoner som väntar på mig”

Men så var det det där med historiken. Tidigare kaos på Carnoustie. Självklart ska det inte ha någon betydelse, men spelarna vet att det utspelat sig tragedier på just den här banan.

Tidigare tävlande har varit så nära vinnartrofén att de nästan hällt upp champagne i den, för att sedan uppleva historiska kollapser. Många av oss minns med obehag det fransmannen Jean Van de Velde gjorde 1999 då han inför sista hålet hade tre slags ledning men förlorade.

En annan profil som starkt förknippas med Carnoustie är Sergio Garcia som just 1999 var glödande het och en av favoriterna – men föll i sin mors armar efter en 89-runda första dagen. Åtta år senare var även Garcia i tre slags ledning men förlorade på grund av slarv, och det var svårt att förstå vad som hänt.

– Men, nej, det finns inga golfdemoner som väntar på mig där (på Carnoustie), sa spanjoren nyligen.

Men någonting är det. Kanske rent av mystiskt. För det finns fler exempel på mardrömsavslutningar.

Så drama blir det. Och glädjetårar. För den som får ner peggen i backen, har tur med studsarna och inte minst har nerverna under kontroll.