Den senaste veckan har flera brittiska gymnaster vittnat om övergrepp, trakasserier och vikthets, vilket har fått det engelska gymnastikförbundet att reagera och inleda en oberoende utredning.

Susanne Meckbach är själv tidigare gymnast och har upplevt tränare som varit bestraffande och betett sig illa. Men hon ser en ljusning och tror inte att övergreppen är lika utbredda här i Sverige, som i Storbritannien och USA.

– Svensk gymnastik har tagit ett bra och viktigt steg. Det är inte som när jag var aktiv för 25-30 år sedan.

Gamla ideal

När det finns problem så handlar det ofta om estetiska, individuella sporter med poängsättning som gymnastik och konståkning.

– Det är sporter där man har ett gammalt ideal där man ska se ut på ett visst sätt, ha slanka kroppar som samtidigt är starka, säger Susanne Meckbach. Det är en hård elitsatsning ifrån ung ålder där karriären kan vara över i 18-årsåldern.

– Om man börjar när man är fyra år så har man inget att jämföra med. Jag såg upp till min tränare och trodde att det skulle vara så. Att man behövde träna så för att kunna bli bra. Och man sa aldrig någonting till sina föräldrar.

Måste inte lägga av

En förändring som skett inom svensk gymnastik är att verksamheten har breddats och ger möjligheter för aktiva att välja inriktning och nivå.

– När jag var aktiv så var det de bästa och de som orkade träna sex dagar i veckan som fick fortsätta. De andra slutade och började med något helt annat, berättar Susanne Meckbach. Nu är det mer så att man kan gå ner i träningsnivå, och sluta att tävla men ändå vara välkommen.

Hon tror inte på den klassiska ”sanningen” att man måste plåga idrottare för att få dem att bli bättre.

– Nej, det finns inget vetenskapligt stöd för att det är så. Och jag hoppas och tror att man kan bli precis lika bra genom att stimulera personens inre drivkraft istället för att använda piska.