Tidigare i dag meddelade Loui Sand att hon slutar spela handboll, 26 år gammal. Landslagsstjärnan berättar nu vad som är nästa steg.

– Efter att jag fått diagnosen för könsdysfori får man börja gå på hormoner och man har alltid ständig kontakt med läkare och psykologer om vad man vill operera och inte operera. Jag är väldigt klar med vad jag ska göra, men det väntar jag med att berätta tills tiden är kommen, säger Sand.

Vänstersexan, med över 100 A-landskamper på CV:et, berättar om den jobbiga processen innan nyheten blev offentlig.

– Det här är ett beslut jag tänkt på otroligt länge och jag har tampats med många tankar under lång tid. Men jag planerar vad jag ska säga i podden som jag och Jamina Roberts har och även mitt Instagram-inlägg. Jag är väldigt bekväm med hur jag utmanat mig och hur mycket Jamina hjälp mig med formulering och så där.

”Befriande att inte behöva ljuga”

– Det känns sjukt befriande att inte behöva svara på frågor om någon kommer fram senare, och behöva ljuga om något. Jag har alltid varit en väldigt öppen person, det har inte riktigt bitit mig i rumpan som det kanske kunde ha gjort. Men jag har fått så mycket kärlek och det går inte ens att ha på telefonen så mycket som det plingar.

Kan du utveckla reaktionerna du fått från familjen, kollegorna i handbollen och den större publiken?

– Från familj och mina vänner så har detta inte kommit som en chock, men givetvis blir det en ny grej. Jag kommer vara samma person. Hormoner sätter sig som tur var inte på personligheten utan det sätter sig mer ytligt som det kommer visa sig senare. Utan mamma, pappa, min bror, hans familj, mina kompisar och min flickvän Emma hade jag aldrig klarat mig. Utan deras stöttning vet jag inte hur det här gått. Jag är otroligt tacksam att de älskar mig. Det som betyder mest för dem är att jag mått bra.

Kommer inte ha samma vardag

– All kärlek jag fått på Instagram och Facebook, privata meddelanden och vanliga meddelanden, det är helt obeskrivligt. Jag förstod att det här skulle skrivas i media, men den här kärleken jag fått, det trodde jag aldrig. Jag blir jätteglad, det går inte att beskriva.

Loui Sand berättar sedan vidare att första steget nu är taget i och med beslutet att lägga av med handbollen.

Vad, stegvis, kommer du att gå igenom?

– Jag kommer inte ha samma vardag. Sedan står jag då i kö för könsdysfori. Jag har läst på väldigt mycket och har haft kontakt med vissa människor runt omkring mig, men det är mycket nytt för mig också. Vi får väl se hur allt blir. Men det är första gången jag ser en framtid. Jag blickar framåt och det känns underbart att jag äntligen ska få leva mitt liv som jag alltid velat innan.