Det var Lucia 2011 och den då 13-årige Elias Pettersson var taggad för att spela Minervaskolans innebandyturnering hemma i Ånge. Men när hans bästa vänner, bröderna Valerik och Davit, inte dök upp blev han orolig.
Misstankarna besannades när Elias Petterssons pappa åkte hem till familjens hus. Det visade sig att polisen tidigt på morgonen under drastiska former hade kommit och hämtat familjen för att utvisa dem ur landet. Familjen har sitt ursprung i Armenien men hade bott i Sverige i 11 år.
”Jag blev chockad och ledsen”
Efteråt var SVT:s lokalnyheter på plats på Minervaskolan, där många elever var ledsna och upprörda. Och 13-åriga Elias Pettersson sade in i kameran:
– Jag blev chockad och ledsen. Det var jättejobbigt. Jag kom in i klassrummet och berättade det för alla och det var inte roligt.
Som tur är för Elias Pettersson och hans klasskamrater fick den här historien ett lyckligt slut. Utvisningsbeslutet hävdes och i början av mars 2012 kunde familjen återvända till Sverige.
Händelse som har satt spår
– Det tog 81 dagar om jag kommer ihåg rätt, att få dem tillbaka och nu bor de hemma i Ånge. Våra familjer är väldigt tajta och de är mina bästa kompisar hemifrån. Vi snackar varje dag, säger den i dag 20-årige Elias Pettersson i en stor intervju med Aftonbladets Stefan Holm.
Han upplever att det som hände har påverkat honom på ett bra sätt. Och att idrotten, hur stor stjärna du än är, inte betyder allt.
– Livet kan vara hårt, man får inte alltid som man vill. Livet utanför hockeyn är större än hockeyn. Jag vill bli ihågkommen som en bra person som spelar hockey, inte bara som en bra hockeyspelare. Nära och kära är större än hockeyn.
