SM-guld, NHL-debut, JVM-silver som kapten för Sverige och nu alltså debut med Tre Kronor. Lias Andersson är 19 år men har på ett år upplevt mer än många ärrade veteraner kan drömma om att uppleva under en hel karriär. Men han har också fått ta del av offentlighetens baksida.

– När jag slängde silvermedaljen efter JVM-förlusten så fick jag höra saker om min familj. Jag fick höra att jag inte var värd att representera Sverige. Vad fick jag inte höra? säger New York Rangers guldklimp retoriskt.

”Har känt mig splittrad”

Det senaste året har varit ”galet” – det är Lias Anderssons egna ord. SM-guld med HV71, klubbytet till Frölunda och debuten i klubben där pappa Niklas är en legendar. Fyll på bägaren med NHL-debut, mål i första matchen mot Washington Capitals, spel i AHL och JVM – ja, då förstår ni att tillvaron varit minst sagt splittrad.

– Det är väl det enda negativa som jag kan se. Jag har känt mig splittrad. Jag fick aldrig riktigt landa. Själva grejen är ju att spela med ett lag och bygga en sammanhållning. Det har jag saknat. Men jag ska inte klaga, jag får arbeta med det jag älskar. Det är få förunnat. Jag är tacksam.

Sammanhållning, ja – det kände han under JVM i Buffalo, USA. Det var där han ledde Juniorkronorna till final mot Kanada. Trots skada så spelade han.

– Just då sket jag i vad folk sa. Jag skulle spela. Jag vet att det var korkat och jag fick lida ett tag för det. Men det fanns inget som kunde stoppa mig från att vara med. Inte Rangers, inte någon, säger Andersson.

Utsattes för näthat efter JVM

Han var Juniorkronornas målkung och stora ledare i ett lag bestående av Rasmus Dahlin och Elias Pettersson, för att nämna några. Efter finalförlusten valde han att slänga sin silvermedalj upp på läktaren. En ogenomtänkt handling som han skulle få sota för i sociala medier.

En våg av hat sköljde över honom som han inte hade kunnat förutspå.

– Jag fick höra att jag inte förtjänade att representera mitt land. De gav sig på mina föräldrar som inte lyckats uppfostra mig. Det här är milda saker jag nämner.

Hur mådde du då?

– Jag försökte att inte bry mig. Det är lätt att sitta framför en dator och skriva. Än i dag är det ingen som kommit fram till mig och sagt det ansikte mot ansikte. Jag tycker det är ynkligt att kasta skit på någon bakom en skärm.

Kan du förstå de som kritiserar dig?

– Jag kan förstå att det reageras men det här tog för stora proportioner. Jag gjorde det ju inte för att håna någon. Jag gjorde det eftersom vi blev bortdömda i en final som vi skulle ha vunnit. Den resan vi gjorde tillsammans förtjänade ett bättre öde.

”För det mesta får man kärlek”

Lias Andersson tycker att folk ska tänka både en och två gånger innan de kastar skit på sociala medier. Samtidigt finns det väldigt mycket kärlek där också.

– De flesta är ju fina människor och tur är väl det. För det mesta får man kärlek och det engagemang som finns runt våra landslag är otroligt motiverande. När man drar på sig landslagströjan, då är det allvar.

Två träningslandskamper har han hunnit med mot Danmark. Givetvis har han gjort mål och assist i dessa. Nu ska han först via Carlson Hockey Games klara cutten, för att använda golfspråk, och kvalificera sig till Sweden Hockey Games. Därefter ska han försöka hänga med så långt som möjligt i VM.

– Jag har inga löften från bossen (förbundskapten Grönborg) men det är bara att gå in och ge järnet.

Elva NHL spelare är redan klara för VM vilket betyder att spelarna i Carlson Hockey Games kämpar för sin överlevnad i truppen. Det är tajt om platserna men Lias ska ge det en ärlig chans. Oavsett vad vet han vad som gäller till nästa säsong:

– Att etablera mig i New York Rangers. Det är mitt mål.