43 spelare har valt att tacka nej till att medverka i den femnationsturnering som spelas i Finland just nu. En protest mot, bland annat, utebliven ersättning för förlorad arbetsinkomst men också för bristande respekt från förbundet. En situation som Larsson beskriver som bekymrande och att ett lösning ska ske nu när konkreta förhandlingslag har lagts fram.
– Min bild är att de inte pratar samma språk. Däremot blev jag glad när Anders Larsson sa att det gällde att ransaka sig själva. Kraven är inte tagna ur luften utan det är just så som många känner och upplever att de blir bemötta. Jag tror att man har blundat för mycket och rent krasst har de inte lagt speciellt mycket pengar på Damkronorna. Ser man till kraven så inser man att det är mycket som saknas och jag tror att förbundet måste titta sig i spegeln och fråga sig var vi är och var vi vill.
”Sträcker sig långt tillbaka i tiden”
Maria Rooth representerade Sverige under många år, framför allt under glanstiden runt 2006, när laget tog OS-silver. Hon medger att situationen var densamma då.
– Det här är egentligen inget nytt utan det sträcker sig långt tillbaka i tiden. Jag tror alla kvinnliga hockeyspelare har känt av det här uteblivna stödet. Det handlar om både små och stora beslut och nu var det droppen, att man inte kommer få samma stöd som förra säsongen och att man nu ska tvingas ta sina sista pengar för att få göra det finaste som finns, att spela i landslaget.
Trots att Damkronorna har degraderats till B-VM och inte levererat några sportsliga framgångar under den senaste tiden tycker Rooth att tillfället som spelarna valde är bra.
– Många gånger säger man att damer ska prestera sen kan man satsa på dem. Men det är svårt när man inte har de rätta förutsättningarna och möjlighet att utföra det jobb man själv vill. Det finns inget bättre tillfälle än det här och enligt min mening är förbundet högst delaktigt i att de degraderades till B-VM.
”Nu har de inget stöd alls”
– Det största ansvaret ligger hos förbundet, absolut. Men det är inte enbart förbundet som ska lösa detta, utan det ska göras i samarbete med SICO (spelarfacket), SDHL och kanske även SHL. Det är till exempel många klubbar som inte har någon dam- eller fliockversamhet. Det är snart 2020 och man undrar hur det här kan vara möjligt, att alla pengar går till herr- och pojkidrott.
Bland annat förlorade Damkronorna stödet från SOK efter OS. Dessutom gick avtalet med förbundet ut i april, där spelarna fick ersättning för förlorad arbetsinkomst. Något nytt avtal har inte skrivits på.
– När jag spelade var situationen lite annorlunda, när vi hade SOK-stöd och kunde gå ner i tjänst från våra vanliga arbete. Nu har de inget stöd alls när man går in i den kommande säsongen.