Det finländska laget hade inlett sitt firande på isen efter vad de trodde var ett avgörande 2-1-mål i förlängning. De höll om varandra i väntan på besked. För målet, det skulle ju granskas. För att vara på den säkra sidan.
Ett mål som efter ofattbart lång granskning sen underkändes – till mångas förvåning. Bara att ladda om i det läget, och fortsätta pressa regerande mästaren USA som Finland gjorde, är inget annat än en bragd.
Vi svävar i ovisshet
Jag tänker inte ge mig in och försöka reda ut själva situationen. Det gör andra bättre än jag. Däremot kan jag konstatera en sak: Att i det läget, och efter det beslutet, inte ens kommunicera och motivera sin bedömning till tränarna och det finländska laget som precis firat vad de trodde var en av ishockeyhistoriens största bragder – är för dåligt.
Vi vet ju forfarande inte hur beslutet fattades. På vilka grunder målet dömdes bort. Vi svävar fortfarande i ovisshet och ingen träder fram. Det är inte värdigt en i övrigt helt magisk turnering.
Det var därför som en helt rasande finländsk tränare, Pasi Mustonen mötte pressen och viftade med sitt block med ett rött nedkladdat namn. Han viftade och sa: ”Jaga henne, det är hon som tagit beslutet”.
”Hon” är tyska videomåldomaren Manuela Groeger Schneider. Hon gick inte att nå denna afton.
Finlands resa var en sannsaga
Jag kan köpa att domarna inte ska behöva kommunicera allt under pågående match. Även om jag tycker att det är på sin plats i detta fall. Men att vi fortfarande inte fått en förklaring på beslutet är förbluffande. Det slänger ett löjes skimmer över turneringen när detta är vad vi diskuterar efter ett sådant gastkramande drama.
Matchen hade ju allt, vi behövde ingen skandal. Finlands resa var ju en sannsaga. De finländska damerna hjältinnor. Världens bästa back spelade som i trans. Hon var den perfekta människan. Jenni Hiirikoski var inte ensam, bakom henne stod en vägg i form utav Nora Räty, Finlands svar på vår egen Kim Martin. Deras spel så uppoffrande att jag fick gåshud av vilken kraft där fanns. Krigare som vägrade vika ner sig. Det fick kosta vad det kosta ville men guldet var deras och ingen annans. Nej det här skulle, borde ha varit, ett av nationens stoltaste idrottsliga ögonblick och så blir det så här. Vi blir bestulna på den vackraste av idrottssagor och vi får inte ens en förklaring.