Vintern 1933 försedde hallstaviksonen, sedermera Sveriges förstaspeedwayproffs Torsten Sjöberg sin motorcykel med långa stålnabbar skruvade idäcken. Istället för att som tidigare, med korta nabbar, sladda som i speedway,gick det nu att kraftigt lägga ned motorcykeln i kurvorna. Vid en tävling påGärdet i Stockholm i början på mars 1933 introducerade Sjöberg den nya såkallade dyktekniken. Kort därefter premiärvisades åkstilen på Östermalms IP. Enny motorsport hade uppfunnits!

Tävlingar började arrangeras runt om ilandet och sporten blev oerhört populär efter andra världskriget. 1948 slogssvenskt publikrekord i isracing. Den 10 februari var det 16 541 åskådare påStockholms stadion på en vanlig svensk elittävling i isracing. Allastadion-tävlingarna från 1947 och framåt blev stora publikframgångar. Sportenspreds till Finland och Norge och speedwayförare från Storbritannien kom tillSverige för att prova.

1960 uppvisningsåkte svenska förare i Sovjetunionen.Ryssarna använde fortfarande korta nabbar på sina tvåtaktsmotorcyklar.Svenskarna blev därför särklassiga med sina långa nabbar och fyrtaktsmotorer.Sovjetiska motorcykelförbundet kopierade därför de svenska motorcyklarna. Baranågra år därefter var Sovjet världsledande och hade åtskilliga professionellaisracingförare.

1966 fick isracingen VM-status och avgjordes med ett antaldeltävlingar i Sverige och Sovjet. Ryssarna dominerade sporten. Kurt Westlundoch Bernt Hörnfeldt var länge de enda svenskarna som kunde ge ryssarna en match.   

1970 togs isracing-VM till kontinenten med Inzell iTyskland som arrangör. Senare kom kvaltävlingar i Frankrike och i Hollandintroducerades isracing 1974. Numera körs isracing i flera av Europas länderdär det finns skridskobanor. Också amerikanska och kanadensiska förare harkommit till Europa för att lära sig sporten.

En övervägande del av världsmästarna iisracing har varit ryssar. 1970 och 1974 snuvade dock Tjeckoslovakien genomAntonin Schwab respektive Milan Spinka Ryssland på guldet. Den förstevärldsmästaren från Västeuropa var vår egen uppsalason Erik Stenlund som isuverän stil tog VM-guld 1984 och 1988. 1990 lyckades Jarmo Hirvasoja frånFinland spräcka öst-dominansen. 1995 och 2002 blev den svenske legendenPer-Olof ”Posa” Serenius världsmästare. De senaste åtta åren 2005-2012 harryssen Nikolai Krasnikov abonnerat på VM-guldet.

I isracing finns endast en förarklassfrån 16 år och uppåt. Långt in i modern tid har medelåldern på förarna varithög. Anledningen är att sporten kräver mental mognad och tålamod att lära sig,samt att klara alla dess vedermödor, inklusive kalla och obekvämaträningsförhållanden. Ryssarna har dock i mångt och mycket ändrat på dettagenom att flera mycket unga förare kommit fram inom sporten under det senaste decenniet.Också i Sverige finns numera flera yngre och till och med tonåringar som tränaroch lär sig sporten från grunden. I år har en del av dem börjat tävla och haftframgångar.

Isracing – så går det till

Isracingkörs i stort sett enligt samma regler som i speedway. Längden på banorna ärungefär desamma som i speedway. I isracing tillåter reglerna banor på 230-400meter, medan i speedway säger reglementet att banorna ska vara 250-425 meter.Kurvradien på isracingbanorna är dock ofta mindre än på speedwaybanorna.Isracing körs även på vanliga speedwaybanor. Isracing går avsevärt fortare änspeedway. Om man exempelvis kör isracing på en speedwaybana så går heatet 5-7sekunder snabbare. Eftersom fästet är lika bra överallt på en isracingbana ochförarna slipper sprut från banmaterial, blir det också mestadels många fleromkörningar i isracing än i speedway.

Tävlingen

Startpositionernavid en individuell tävling innebär att förare med röd huva startar på bana 1(innerbana), förare med blå huva på bana 2, förare med vit huva på bana 3 ochförare med gul huva på bana 4 (ytterbana). Poängberäkningen går till så attheatvinnaren får tre poäng, tvåan får två poäng, trean ett poäng och fyran fårnoll poäng.

Motorcykeln

Motorcykeln är mycket speciell och kan inte användas tillnågot annat än till isracing. Där det skiljer sig mest mellan en speedwaycykeloch en isracingcykel är på däcksidan. De sylvassa nabbarna i hjulen i isracingär 28 millimeter långa, 150 i fram och drygt 200 i bak. Eftersom man åker vänstervarvoch för fästets skull, nabbas däcket från mitten till vänster. Nabbningen ärett arbetskrävande hantverk som förarna oftast gör själva.

Uppmätt acceleration i provbänk för enisracingcykel är 0-80 km/tim på 1,5 sekund. I isracing är det endast tillåtetmed två-ventilsmotorer och i speedway är det tillåtet med fyrventilsmotorer.Det gör isracingmotorn lågvarvigare än speedwaymotorn. I isracing användsoftast stående motorer medan man i speedway uteslutande använder liggandemotorer. Till skillnad från speedway har isracingcykeln två växlar. Men ettananvänds bara i starten och precis som i speedway finns inga bromsar och ingenfotpinne på vänster sida.    

En isracingcykel får ha en minimivikt om 110 kg, medan enspeedwaycykel inte får väga under 77 kg. En speedwaycykel har en enkelframgaffel med enkel fjädring, medan en isracingscykel har en utveckladframgaffel med bättre fjädring. Isracingcykeln är dessutom utrustad medbakstötdämpare, vilket inte finns på speedwaycykeln.

Säkerhet och utrustning

Flera säkerhetsdetaljer i isracing har konstruerats iSverige. Motorcykelns hjul har heltäckande skärmar. Förarna använder oftastskinnställ som är speciellt tillverkade för isracing. På särskilt utsatta ställeni overallen används samma material som i skottsäkra västar. Hjälmen ärheltäckande och halsskydd ingår i utrustningen. De flesta använder också en typav säkerhetshandskar med skivor av plast som nabbarna inte kan tränga igenom.På vänster knä har man ett kraftigt skydd för att kunna köra med knäskålen iisen i kurvorna. Stövlarna är förstärkta, särskilt vänsterstöveln. På den högrahandleden fäster man ett snöre för att kortsluta motorn om föraren ramlar av.

Den levande legenden

Per-Olof”Posa” Serenius är definitivt en av världens mest framgångsrika utövare avmotorsport – alla ­kategorier. I någon mening är han kanske den mestframgångsrika inom all motor­cykelsport, ja inom all idrott. Ingen annan hargenom tiderna nämligen varit i VM-final individuellt i hela 32 år i sträck! Somwildcard här i ­Uppsala 2012 blev han dessutom VM-finalist för trettiotredjegången, ett unikt och antagligen helt ouppnåeligt mål för någon annanidrottare!

Vintern 1976 följde Posa medisracingförarna Kurt Westlund och Börje Sjöbom på VM-turné i Europa. Han mekadeåt Kurt och Börje och blev heltänd på isracing. I december 1976 hade hanskaffat sig en egen isracingcykel och lärde sig tekniken rekordsnabbt. Redan1978 var Posa kvalificerad till sin första VM-final. Sedan dess har han hållitsig kvar i VM-toppen och kört i VM-finaler i 32 år på raken fram till och med2009. Han blev världsmästare i isracing 1995 som 47-åring och 2002 som54-åring. 2012 tog Posa sitt tjugoandra SM-guld och han har blivit nordiskmästare hela åtta gånger.