När den 30-åriga brasilianskan skidåkaren Bruna Moura satt i en taxi som skulle ta henne till flygplatsen, på väg mot Kina och OS 2022, krockade den. Föraren avled, men Moura överlevde.

Hon ådrog sig totalt åtta frakturer, i fötterna, armen, höften och i en axel. Dessutom drabbades hon av en allvarlig hjärnskakning.

”Jag hade hopp”

Trots det stod hon, nästan på dagen ett år senare, åter på skidorna, och tävlade i VM i Planica året därpå.

Den här säsongen har varit den bästa hittills i karriären, och siktar nu på att ta sig till OS i Italien nästa vinter. Något som, med tanke på hennes allvarliga olyckor och skador, kan te sig smått sensationellt.

Men för SVT Sport berättar hon att det varit självklart för henne att satsa vidare, men att hon inte såg den här utvecklingen framför sig.

– Jag hade inte kunnat tro det, men jag hade hopp eftersom jag haft den här drömmen om att bli en olympier sen jag var 15-16 år, säger hon, och fortsätter:

– Jag var så klart väldigt ledsen för chaufförens skull, och det är ett trauma som jag fortfarande bär med mig i dag. Men från dag ett sa jag jag skulle nå OS.

”Väldigt frustrerande”

Men Moura har inte sluppit motgångar på vägen. I höstas drabbades hon av en sjukdom som gjorde att hon tappade 25 procent av synen på ena ögat, och har fortfarande ständig smärta i ena foten på grund av bilolyckan.

– Det har varit väldigt, väldigt frustrerande (att få en synnedsättning). Det var tillräckligt tufft med alla frakturer och skador och smärtan i foten som jag har varje dag, säger hon, och lägger till:

– Men att tappa en del av synen var tuffare, för det gör att jag inte känner mig hel längre. Men å andra sidan så vänjer sig hjärnan efter ett tag, så nu lägger jag mest bara märke till det när jag pratar om det.

Med alla de här olyckorna, har det alltid varit självklart att kämpa vidare?

– Jag har inte riktigt tänkt på att ge upp, men snarare behövt ta det lite lugnare då det varit svårt att få stöttning. Men all skit som har skett har gjort mig ilsken.

– Det är inget alternativ att ge upp. Jag måste kämpa och känna att jag klarar det.