Maja Dahlqvist gick in i den förra världscupsäsongen som regerande mästare i sprint. Redan i början av oktober hade hon dock känt att något var fel och i premiären i Ruka i november gled hon i mål som 34:a i sprintkvalet.

– Det känns som att det inte är jag som åker. Typ som jag åker med tejpad näsa, tejpad mun och ska maxa i tre minuter, sade hon efter loppet.

"Speciell säsong"

Så fortsatte det i princip hela vintern.

– Det var en jävligt speciell säsong för mig. Jag hade världens bästa träningssommar, den bästa någonsin och var starkare på alla tester, säger Maja Dahlqvist under höghöjdslägret i italienska Lavazé.

Styrkan var som bortblåst i spåren när tävlingssäsongen drog i gång.

– Det var ett litet mysterium – jag vet fortfarande inte vad som var den största anledningen. Jag hade exempelvis väldigt hög puls för ingenting, men jag var inte allmänt trött.

Åtskilliga provtagningar gav inte heller något svar på gåtan.

”Börjat kännas bättre och bättre”

Trots den tunga säsongen blev tre pallplatser i världscupen och Dahlqvist slutade totalfyra i sprintcupen.

– Det känns som att det borde ha varit omöjligt med den kroppen jag hade hela säsongen.

När sista tävlingen var körd valde 30-åringen att vila länge.

– Det har sakta men säkert börjat kännas bättre och bättre. Jag har inte blivit mer sliten eller sämre av att träna mycket. Jag tror att det bara är tiden som har fått göra sitt.

ARKIV: Se SVT:s reportage med Maja Dahlqvist – som flyttat till Norge.