Det var en  rejäl uppvisning av Jonna Sundling i OS-sprinten i Peking. 27-åringen var överlägsen på vägen fram till finalen – och väl där körde hon vidare på samma spår.

Redan från start tog Sundling kommandot och hon ökade bara avståndet ju närmare målgång hon kom. Till slut kunde hon åka över mållinjen som klar etta i sitt första olympiska spel.

– Jag har aldrig varit helt säker. På startlinjen är det många duktiga. Det är hög höjd och en tuff bana, även om det känns bra vet man inte när man tar slut. Men jag disponerar alla loppen väldigt bra, gick aldrig över gränsen och kunde hålla en hög fart hel tiden. Det är först i finalen jag kände att jag kunde gå hela vägen, säger Sundling.

Bakom guldmedaljören fick Maja Dahlqvist kämpa rejält för att ta hem ytterligare en blågul medalj. Men på upploppet visade hon sin kapacitet och spurtade hem silvret före amerikanskan Jessica Diggins. Emma Ribom, det tredje blågula inslaget i finalen, slutade på sjätte och sista plats.

– Jag fick slita ont för det och jag har spytt fem gånger efter det. Men jag gjorde allt jag kunde i dag och det räckte till silver, säger Maja Dahlqvist.

Tuff väg till OS

Vägen till Jonna Sundlings OS-guld har däremot inte varit den mest optimala. Hon skadade tummen i premiären i Gällivare och gick gipsad i fyra veckor. Inför OS har hon bara hunnit med en världscuphelg, i Dresden, där hon blev tvåa i sprinten och vann sprintstafetten med Maja Dahlqvist.

– Det känns jättekul. Jag hade en tuff start på säsongen med tummen och fick avstå en del tävlingar. Det är jättekul att vara tillbaka. Det här är säsongens stora mål och att genomföra den som planerat är jättekul, säger Sundling.