Skulle svenskarna kunna hänga på de norska stjärnorna i Skiathlonen?

Under de första av de totalt 20 kilometerna såg bland andra Calle Halfvarsson ut att skaffa sig en framskjuten placering. Han hängde då på Johannes Hösflot Kläbo.

In mot skidbytet vid tio kilometer började Calle Halfvarsson tappa lite tryck, samtidigt som William Poromaa gick upp som sexa i fältet inför skidbytet och skiftet från klassisk stil till fristil.

– Det blir svårt för någon med en åkprofil som mig när de kortar från 30 till 20 kilometer, men jag visste ju om det också, säger Poromaa.

Då hade Jens Burman redan fallit, brutit staven och tappat skidan.

Där var fransmannen Hugo Lapalus först ut, ett par sekunder före Kläbo och 5,3 sekunder före Poromaa som verkade ha problem. Då splittrades den 20-talet man stora tätklungan.

Poromaa: ”Blir svårt...”

Därefter klev Simen Hegstad Krüger upp i tät och Edvin Anger tappade mot övriga klungan efter 13.3 kilometer.

Poromaa, var dock med två kilometer senare och in på sista varvet var det 13 åkare inom 2,9 sekunder.

Väl in mot upploppet blev det därmed dramatiskt.

Det slutade med tre norska medaljer, guld till Kläbo.

– Det blev perfekt. Det lovar gott inför att vi ska spurta i stafetterna och så, säger han.

Kläbo: ”Låg och hulkade”

William Poromaa slutade åtta, 2,8 sekunder bakom norrmännen.

– Det kändes bra. Sen blir det svårt mot slutet att hålla uppe med de där framme. Jag ger det ett ärligt försök och krigar, men det går inte i dag.

Johannes Hösflot Kläbo var känslosam efter guldet framför hemmapubliken i Trondheim.

– Jag låg och hulkade. Det är nog mer känslosamt än i torsdags. Jag har jobbat stenhårt för ett guld och dessutom på distans... jag blev diskad i Oberstdorf och gjorde ett dåligt skidbyte i Planica. Kul att få lyckas nu, säger han och fortsätter:

– Det kan inte bli bättre. Enormt bra stämning i spåret och på stadion. Jag är glad som ett barn!