Det är i SVT:s serie ”Som jag minns det” som den tidigare längdstjärnan Johan Olsson berättar om ett minne från 2013. Det var VM i Val di Fiemme och Johan hade kommit till mästerskapet med god form.
– Det var mycket snack inför VM, om att jag hade vunnit den sista tävlingen inför mästerskapet. Det är generellt ett lite dåligt omen, då det aldrig är någon som vinner generalrepetitionerna och sedan vinner något under VM, säger Olsson och fortsätter:
– Jag försökte snarare fokusera på att jag var i väldigt bra form än att se det som ett problem att jag hade vunnit vilket det var fler som försökte göra det till.
”Möjlighet att gå ifrån”
Det var dags för herrarnas 50 km klassiskt och Olsson hade, med de fantastiska väderförhållandena som var, tänkt ut en plan för loppet.
– När man kikar ut genom fönstret och ser att det är klarblå himmel och strålande sol. I sånt här väder är det faktiskt en möjlighet att kunna gå ifrån och bilda grupper. Att köra ifrån spurtarna helt enkelt, så jag är otroligt fokuserad.
Tidigt i loppet gör Olsson vad han planerat och försöker att splittra fältet.
– Min grundtaktik är att sätta in en offensiv ganska tidigt. Att redan efter 12 kilometer sätta in en stöt och sedan få med sig 8-10 stycken i en mindre grupp. Men den enda som orkar haka på, är Dario Cologna.
”Det här kommer aldrig att gå”
Kort därefter faller Cologna och blir snart uppfångad utav klungan bakom dem.
– Det som hände efter att Cologna ramlat, var att klungan som jagade oss och som såg oss som ett väldigt stort hot, inte längre såg mig ensam som ett lika stort hot längre. Både dem och jag tänker att... det här kommer aldrig att gå. Det finns ingen som har klarat av att göra en utbrytning själv över så lång tid.
Johan Olsson skulle nu, ensam med tre mil kvar, kriga mot VM-guldet på femmilen i Val di Fiemme – med en stor klunga motståndare jagandes bakom sig.
Minns du hur det gick? Se hela avsnittet med Johan Olsson på SVT Play.