Nilsson har ingen aning om vilken kapacitet hon har men tycker att det ska bli spännande att börja tävla efter en strulig försäsong med ett revbensbrott och en överbelastad axel. Just skadorna, där baksidan av låret aldrig kommer att läka helt, har varit en ständig tudelad påminnelse.
– En skada följs ofta av små andra skador som varit kluriga att lösa men det är också lite kul med utmaningen, säger Nilsson i intervjun med SVT Sports Moa Jörnmark.
Hon missade den svenska säsongspremiären i Gällivare senaste helgen på grund av en ömmande axel.
– Det är en klassisk skidåkarskada, en överbelastning, vi använder ju våra armar hela tiden. Det är första gången jag haft den känningen. Jag hade ganska ont de sista dagarna i Bruksvallarna (lägret dagarna innan). De sista dagarna har jag belastat fullt ut. Men absolut har jag fått parera lite men det hör till.
”Nu får vi ser hur långt det räcker”
Att Nilsson inte fick någon tävling inför premiären av världscupen i Ruka, som betyder extra mycket denna mästerskapsfria säsong, gör att hon är osäker kring sin egen status.
– Jag får göra det bästa av den kropp jag har för tillfället. Jag vet inte hur det har påverkat mig men det har inte varit helt optimalt. Det ska bli spännande och jag har ingen aning om var jag står någonstans. Det känns bubbligt, jag tycker att det känns lika spännande som ni (journalister) att se var jag står, funderar Nilsson.
Hon bröt ett revben i somras och fick nyligen problem med axeln. Dessutom kommer den svåra lårskadan, som så när hade spolierat VM i Seefeld i vintras, aldrig att läka helt utan kommer att kräva ständig rehab.
– Det kom fler komplikationer efter revbensbrottet som man inte tänker på, som också varit kluriga att lösa. En skada följs ofta av små andra skador. Men jag tycker att det varit lite kul också att det kommer utmaningar, för hade det bara gått rakt uppåt så hade det kunnat vara lite tråkigt.
Stina Nilsson om att förlora i spel: ”Värre än att förlora tävlingar”
”Det är allt eller inget”
Nilsson vet att förebyggande rehab är en viktig del för att undvika problem och skador.
– Visst kan man ägna sig åt pre-rehab men grejen är att min personlighet inte är sådan, jag ignorerar smärta ganska länge tills det gör så ont att jag inte kan ta itu med det längre, säger hon.
– Man bygger upp skadeskulder hela tiden. Det går bra att ”inte betala räkningarna” ett tag men till slut hamnar man hos Kronofogden och då är det ju kört. Då måste man ju ta itu med det. Min personlighet gör att jag hamnar där och måste lösa det som jag byggt upp. Det är mitt sätt att vara. Jag kan inte vara på något annat sätt heller. Det är allt eller inget, beskriver Nilsson läget.
Det är en hård belastning på kroppen och elitidrott är inte hälsosamt.
– Det är nog inte så sunt men det är så jag funkar. Men jag kan unna mig att njuta vissa pass.
Tränat på minitourbelastning
När revbensbrottet inträffade gjorde det att vissa delar av kroppen skyddades i ett viloläge medan andra belastades tyngre i en form av kompensering.
– Det gjorde att det blev blev lite fler skavanker på benen. Det finns alltid någonting men inget som ska störa nu, säger Nilsson som har en stark känsla för julen och trivs väldigt bra i norra Finland i Ruka eller Kuusamo som åkarna ofta föredrar att kalla det.
– Ruka är så juligt, jag har pimpat sönder mina naglar. Ljusen i träden gör att man får julkänslan.
I Ruka inleds tävlingen med en sprint i klassiskt på fredagen, 10 km klassiskt i intervallstart på lördagen och en avslutande 10 km jaktstart i fritt på söndagen.
– Jag tycker om att tävla när det ingår i en större helhet. Jag har lagt in intervallpassen lite tajtare, bara för att öva att träna när jag är hårdare belastad.
