De senaste säsongerna har det bara varit några få länder i den absoluta toppen i längdvärlden. Under VM i Oberstdorf tog Norge 18 medaljer, varav nio var guld. Sverige blev tvåa i medaljligan med sju medaljer och trean Ryssland tog totalt fem medaljer.

Toppnationernas överlägsenhet och ekonomiska försprång börjar nu verkligen att påverka de andra nationerna.

– Jag tappade tre tränare efter VM. De orkade inte mer, de var utbrända. Men jag har inte råd att ta in bra tränare från utlandet, säger tyska längdlandslagets chef Andreas Schlüter till Norska tidningen VG.

”Inte intressant”

VM på hemmaplan i år skulle bli en folkfest och var en chans att göra bra reklam för sporten i Tyskland. Istället tävlade åkarna inför tomma läktare och värdlandet blev helt utan medaljer i längd-VM.

Det låga intresset leder till stora ekonomiska konsekvenser.

Så mycket skiljer det

VG har gjort ett försök till att jämföra de olika landslagens budgetar även om man inte kunnat få in exakt alla uppgifter.

Enligt VG ligger det tyska längdlandslagets budget på 20 miljoner kronor. Vilket är betydligt mindre än Sverige som har en budget på 64 miljoner, varav 45 går till A-landslaget. Det norska förbundet har en budget på 93 miljoner varav 30 miljoner går till deras tre landslag.

Men Tyskland är ändå långt ifrån de nationer som har lägst budget. Slovenien, som tog två medaljer på VM, har en budget på blygsamma 1,76 miljoner enligt VG.

”Omöjligt att få sponsorer”

En stor del av pengarna kommer från sponsorer. Men utan sportsliga framgångar kan det bli svårt med sponsorer.

– Det är omöjligt att få sponsorer till tysk längdskidåkning. Vi får våra pengar från backhoppningen och alpint genom ett samarbete inom förbundet, säger Schlüter.

Även i Storbritannien är ekonomin tuff.

– Vi har inga sponsorer. Det är ingen som är intresserad av att sponsra brittisk längdskidåkning. Vi får pengar från ett lotteri, säger brittiska tränaren Jostein Vinjerui till VG.

KLIPP: Här är Sveriges samtliga medaljer i VM