Som intervjun med Margit Nordin.

En 23-årig sjukgymnast som till allas förvåning åkte det andra Vasaloppet 1923. De svart-vita journalfilmsbilderna på den leende kvinnan i spåret har jag sett många gånger men varför åkte hon? Och hur var det?

Fantastisk berättare

Då dyker hon upp i en intervju jag aldrig sett.

Hon är en fantastisk berättare. Tränad av att ha skidat tre mil till en patient i skogen tre gånger i veckan och påhejad av vänner som erbjöd henne pengar tog hon sig an äventyret.

Hon klarade det galant – var inte det minsta trött, försäkrar hon – och kan för sitt liv inte förstå hur hennes lopp kunde leda till ett kvinnoförbud i Vasaloppet i 58 år.

Då hittar jag nästa oväntade pusselbit.

Hyland kvinnosakskämpe

I publiken i Sveriges populäraste underhållningsprogram Hylands Hörna sitter Greta Carlsson. Det är 1965 och ännu många år tills kvinnorna ska få åka Vasaloppet. Men Greta har åkt utan nummerlapp. Många gånger. Lennart Hyland agerar kvinnosakskämpe och kallar förbudet ett av manssamhällets sista fästen som måste bekämpas!

Jag lär mig om Vasaloppet och om tiden. Loppets historia är en del av Sveriges och vägen till jämställdhet var mycket längre än idag – inte minst i idrotten. Och Vasaloppet var en rejäl stoppkloss för kvinnorna.

Levande vittnesmål

I arkivet hittar jag också vittnesmålen från de som var med för hundra år sen.

Jag önskar jag hade fått åka i karavanen av slädar som till sång och musik förde de första Vasaloppsåkarna till gårdarna där de skulle bo 1922. Beskrivningen från en av åkarna är så levande att jag hör dragspelen och bjällrorna längs Västerdalälven.

Historien om åkaren som somnade i en stuga fyra kilometer från mål – kan den verkligen vara sann? Och var det verkligen ett sådant tjuv-och-rackarspel i täten som de berättar?

Vasaloppet är lika mycket kulturhistoria som idrottstävling. Historierna och skrönorna oändligt många. Jag är glad att få berätta några av dem.