VM-äventyret är över för svensk del, men turneringen går vidare och bara tre lag är kvar.
Vi tar en titt på Frankrike, England och Kroatien.
– – –
Frankrike
Prestation hittills: Ibland tar det tid innan motorn blir varm. Då passar det bra att vinna matcher under tiden. Frankrike inledde spelmässigt trögt, men promenerade tryggt igenom gruppen. Efter en sprakande strid mot Argentina städade man undan ett Cavani-löst Uruguay, och en repris från 1998 är inom räckhåll.
Styrkor: Balansen mellan offensiv och defensiv, avbytare som kan förändra matchbilden, spelare i rätt ålder och en startelva som svämmar över av individuell briljans. Frågetecknen inför VM handlade om skadade ytterbackar och Hugo Lloris möjliga tabbar. Ersättarna har skött sig galant. Lloris också.
Svagheter: I gruppspelet var känslan att fransmännen spelade med en handbroms. Förbundskapten Didier Deschamps har fått kritik för att begränsa snarare än att frigöra spelarnas kreativitet. Samtidigt letar Paul Pogba efter formen. Han har inte gjort bort sig, men inte dominerat heller.
– – –
Kroatien
Prestation hittills: Inledde äventyret som hela VM:s bästa lag. Tre raka vinster i gruppspelet, en demolering av Argentina och den typen av medvind som påminde om 1998. Och nu? Fortfarande medvind. Ännu mer medvind. Två straffläggningar – två segrar. Det här är ett mentalt härdat, psykiskt starkt Kroatien.
Styrkor: Världens förmodligen bäste mittfältare Luka Modric leder ett lag som kombinerar teknik och fysik, lite estetik och mycket dynamik. Målvakten Danijel Subasic är en jätte med självförtroende, Mario Mandzukic en murbräcka och Ivan Rakitic har is i ådrorna.
Svagheter: Har visserligen kommit ut levande ur två straffläggningar, men på pappret ska man skyffla undan Danmark och Ryssland tidigare än så. Det ska inte krävas 120 minuter och ett avgörande från elva meter. Om Kroatien har en till växel är det dags att lägga i den nu.
– – –
England
Prestation hittills: En snygg, sympatisk skara fotbollsspelare. En snygg, sympatisk förbundskapten. England traskade igenom gruppen, förlorade förmodligen med flit i sista omgången, hamnade på den lättare sidan av trädet – och så knockade man sina straffdemoner och dödade svenska drömmar. Är ovanligt trygga och tunga.
Styrkor: Efter Gary Lineker och Alan Shearer nosade Michael Owen och Wayne Rooney på anfallstronen, men England fick vänta lite längre. Nu är Harry Kane här. Han är en formstark och formidabel forward, understödd av ett spelskickligt mittfält och fasta-situationer-farliga försvarare.
Svagheter: Det finns fortfarande frågetecken för trebackslinjen – och visst kommer nu den mentala biten in i turneringspusslet. Prestationerna har lett till förväntningar, fotbollen ska komma hem. Ett England som hade allt att vinna har plötsligt något att förlora.