Damfotbollen är så hårt drabbad av coronakrisen att dess existens är närapå hotad. Detta enligt en ny rapport från internationella spelarfacket Fifpro som presenterades på torsdagen.

Landslagsmålvakten Hedvig Lindahl är en av alla spelare som har drabbats av krisen. De inställda landskamperna har gjort att hon tappat välbehövliga bonuspengar, och har därför fått det lite mer knapert än vanligt.

”Inte tappat mitt jobb”

Men jämfört med många andra så är Lindahl relativt befriad från oro.

– Personligen så är jag i slutet av min karriär. Mitt kontrakt går ut efter den här säsongen och jag vet inte riktigt vad som sker, och vi vet ju inte ens vad som sker med den här säsongen över huvud taget – om vi kan spela klart och om vi får lön och så vidare. Alla sådana frågor är uppe och inga har svar, precis som i många andra branscher, säger hon till SVT Sport.

– Men jag har i alla fall min lön kvar fortfarande. Den kommer in varje månad och jag har inte tappat mitt jobb. Vi tränar och det går ingen nöd på mig just nu. Men klart är att jag försöker hitta fötterna i den här nya verkligheten. Om det inte blir några fotbollsmöjligheter, vad gör jag då? Vad har jag för talanger och hur kan jag bidra med värde i den här världen?

– Sådana tankar går runt i mitt huvud också, så klart. Och det är nog viktigt för många att tänka på, inte bara fotbollsspelare.

”Behöver fördela om pengarna”

Lindahl har i alla fall en förhoppning: Att de stora klubbarna i världen, som numera ofta även har damlag, tar coronakrisen som ett tillfälle att omfördela resurserna.

– Min förhoppning är att om man har åtagit sig att ansvara för två representationslag i sin klubb, då åtar man sig att försöka rädda båda på samma sätt. Sedan vet vi ju att det är mycket pengar som rört sig på herrsidan. Förhoppningsvis kan samhället inse att det kanske inte behöver hamna så mycket pengar där, säger hon.

– Vi behöver fördela om pengarna i samhället. Och så mycket pengar var det ju inte på damsidan, så det handlar ju inte om mycket pengar för att rädda damerna egentligen. Frågan är om man vill att det ska se ut likadant på herrfotbollen som det har sett ut, eller kan vi spara lite där och ge lite till alla dem som håller på att rädda oss nu?