Nästa år byter CD Tacón namn till Real Madrid, men laget ligger redan under den spanska storklubbens paraply. Det märks.

Trots att Tacón är nykomling i den spanska högstaligan, något som blev smärtsamt tydligt i 1–9-förlusten mot rivalen Barcelona i premiären, finns det redan mycket som andas Real.

Det positiva: spelarna har tillgång till Real Madrids högklassiga träningsanläggningar och faciliteter.

Kanske mer tveksamt: att Tacón redan beter sig som vore det en gigant i fotbollsvärlden.

Munkavle efter matcher

Under försäsongen och inledningen av säsongen har Real Madrid satt munkavle på spelarna, och inte ens efter matcherna, som annars brukligt är, har de ställt upp på intervjuer. Det är inget konstigt, säger lagets svenska stjärnor Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson om att de inte fick uttala sig efter premiärförlusten.

– Real Madrid äger oss så det är de som bestämmer. Och det förhåller vi oss till, säger Asllani.

– Det var inte så mycket media där ändå. Det var inte vi som skötte det, det var medieavdelningen, så det var inget som jag behövde koncentrera mig på, säger Jakobsson.

Tacón har motiverat det med att man ännu inte satt någon mediestrategi, men flera svenska landslagsspelare är tveksamma till utvecklingen.

– Min första känsla är inte att det är positivt. Just nu tycker jag inte att vi är där än att vi kan sätta upp de reglerna. För ju mer vi syns och det pratas om oss, desto större blir intresset. Det går hand i hand, säger Caroline Seger.

”Inte där än”

Seger har också känt av det ökade medietrycket de senaste åren, och förstår att det måste hanteras på ett nytt sätt. Men att en klubb som CD Tacón inte ger tillresta medier tillgång – flera svenska medier bevakade matchen mot Barcelona på plats – kan vara att skjuta sig själv i foten.

– För då är frågan: Hur mycket kommer de att rapportera om det då? Det är svårt och jag fattar det, men bara för att man säger att något ska vara jämställt så innebär det inte att allting ska vara på samma sätt (som för herrarna).

– Att sätta munkavle på bara för att man är rädd för vad som ska sägas, vi är inte där än.

Herrfotbollen får gärna användas som mall när det gäller spelarnas löner, men inte annars, säger hon. I stället bör man värna om det som särskiljer damfotbollen: en läktarkultur utan våld, en fotboll utan (så många) filmningar och en öppenhet mot fans och medier.

Asllani: Ge det tid

Målvakten Hedvig Lindahl håller med.

– Vi ska inte göra allt som herrfotbollen har gjort rakt av. Vi ska hitta vårt sätt. Och ett av värdenamnen inom damfotbollen är ju att vi har en närhet både till fans och till media, säger Hedvig Lindahl.

Samtidigt märker hon att hon själv är mindre öppen än tidigare, helt enkelt för att hon nuförtiden har möjlighet till det.

– Personligen väljer och vrakar jag lite mer nu. Förr var det mer att man behövde göra allting, för vi syntes inte överhuvudtaget. Men nu krävs det mer på planen av varje enskild individ, och då har man kanske inte ork att hålla igång alla de här konversationerna hela tiden.

Kosovare Asllani lyfter också upp den snabba utvecklingen som sker inom spansk damfotboll, och att även journalisterna får ha lite tålamod innan alla bitar är på plats.

– Och om vi pratar om mediebevakning så tycker jag att vi nya som har kommit till Tacón eller Real Madrid, vi har verkligen sett till att damfotbollen i Spanien har fått otroligt mycket uppmärksamhet, säger Asllani.

Arkiv: SVT var på plats för tidernas första El Clásico på damsidan (september 2019)