Efter att ha levererat i Jönköping Södra, presterat i Sirius, kallats till januariturnén är Moustafa Zeidan numera en självskriven kugge i Malmö. Poängen har haglat in – men för den i dag 24-årige kreatören har fotbollsvägen varit krokig.

Fostrad i Högaborgs BK tog han som 15-åring klivet ut till Aston Villa, England. Efter två år var han tillbaka i Sverige och Helsingborg innan andra stopp väntade.

– Jag är helt ärligt bara tacksam. Jag har aldrig tvivlat. Men jag har önskat att folk ska se det. Fotboll är en åsiktssport vilket man har lärt sig, så det är kul att folk ser en på det sättet.

Varför Malmö har känts som rätt miljö?

– Allt. Klubben. Laget. Personligheten, mentaliteten, allt passar mig. Det visste jag innan jag kom.

Vikten av att aldrig ge upp

En som bidrog till framfarten i J-Södra var den dåvarande tränaren Andreas Brännström (i dag i Mjällby).

– För två år sen landade jag hos honom och han jobbade mycket med mig individuellt och förklarade saker och ting. Det är jag tacksam över.

Zeidan, som gjort sju poäng i MFF-tröjan hittills, känner, trots den uteblivna framgången då, ingen ånger över flytten till Aston Villa.

– Vill man (ta steget ut tidigt), är man sugen, why not. Gör det du känner för, ge bara aldrig upp. Men om det inte funkar så är du fortfarande ung, det är det folk glömmer. När jag kom tillbaka var jag 18 år. Då sa folk att det var ett misslyckande, men det var det ju inte. Folk börjar inte sina karriärer på toppnivå förrän 22 eller 23 år ibland.

En tid som hjälpt

Uppväxten i Helsingborgsförorten Närlunda har hjälpt honom att bygga en stark mentalitet.

– Det har fått mig att aldrig tvivla på mig själv när det har gått sämre. Man får stöd. Samtidigt: när det går bra så kommer man ner på jorden då man är där borta, så att man inte får för mycket luft.

Hur då?

– Det är mina grabbar, mina vänner, som är på... Jag är van vid det och har varit van vid det länge. Det är skönt.

Du blev ju tidigare uttagen till januariturnén. Hur ofta hörs du och förbundskapten Janne Andersson?

– Vi har inte hörts någonting.

Vad hade det betytt för dig att bli en del av Blågult?

– Det är en dröm för alla att representera Sverige på toppnivå, högstanivån också.