Mikael Mattsson är fysiolog och forskare på gymnastik- och idrottshögskolan, GIH. Han är van vid att slå hål på skrönor om stretching.
– Den vanligaste myten är att man blir av med träningsvärk, säger han.
Stretching är bra för mycket, men förebygga träningsvärk efter ett hårt pass gör det inte.
– Träningsvärken består av små små mikrotrauman. Om man sliter ytterligare blir det om något inte bättre.
Inte meningslöst
Insikten om det har istället lett till att en annan myt fått spridning, nämligen att stretching är helt meningslöst.
– Men det är det ju inte heller.
Stretchingens bästa egenskap är att den ökar rörligheten i kroppen.
– Det flesta skulle nog må bra av att vara mer rörligare än vad de är. De skulle bli mindre skadade, få mindre ont och komma närmare kroppens optimala, fulla funktion.
Stretching kan förebygga skador, eftersom en bra rörlighet leder till att kroppen används på rätt sätt.
– Kan man inte kan göra en rörelse rätt, då är kroppen så klurig att den hittar på ett annat sätt att lösa situationen. Om man har ont i ett ben lägger kroppen tyngden på det andra benet och haltar istället.
Rörlighet tar tid
Men för att bli rörlig räcker det inte att kasta in någon övning i slutet av träningen, menar Mikael Mattsson.
– Det är i stort sett meningslöst att göra korta övningar i slutet av ett träningspass. Rörlighet är en fysisk egenskap som vilken annan som helst. Om man vill bli rörlig måste man lägga tid på det.
Gymnasten Jonna Adlerteg berättar för Oseedat att hon stretchar i början och i slutet av varje träningspass, nio till tio gånger i veckan. Men Mikael Matsson menar att man som motionär kan få en del gjort i vardagen.
– Rörlighetsgrejer kan man göra hemma också, man kan göra statiska rörlighetsövningar framför TV:n till exempel. Det är en ganska lätt insats för att bli bättre, säger han.