Under sommaren har den 24-årige blinde paralympiern fått träna själv med rullskidor på ett rullband hemma i Östersund utan tillgång till guider för att han inte har råd att anställa någon.
– Jag får sköta allt själv vilket gör det svårt att överleva, säger han.
På parasportförbundet säger generalsekreteraren Johan Strid att man delar Modins frustration.
– Vi har för lite resurser för elitidrotten och jag har förståelse för Modins frustration vilken jag också delar. Han har helt rätt i sin kritik från sin individnivå. Vi skulle vilja stötta mer, säger Strid.
Eftersom Modin är blind behöver han en guide runt sig hela tiden för att sköta träning och tävling, vilket han får bekosta av egna medel. Förbundet står för resor och kost och logi på läger.
”Tycker inte att de förstår”
– Inom paraidrotten kan vi inte sköta träningen på egen hand. Det borde ett parasportförbund ha kunskap och förståelse för. I dag får jag avlöna de här personerna själv. Det blir svårt att överleva själv också. Det har varit uppe till diskussion med parasportförbundet i flera år men de säger att det inte finns några pengar, ibland säger de att de ska försöka hitta en lösning men återkommer inte. De säger att de förstår men gör ingenting för att det ska bli bättre. Då tycker jag inte att de förstår, säger Modin.
Strid pekar på att de flesta idrottsförbund i Sverige har för små resurser och att den enskilde får ta ett stort ansvar.
– För Zebastian, som gör det helt fantastiskt, går det inte tillräckligt snabbt men av det lilla vi har är vi duktiga på att fördela resurserna för de olika landslagen. Vi vill skapa mer resurser och blir lite bättre för varje år men kan inte bara gå till RF och sponsorer och kräva pengar, det fungerar inte så, förklarar Strid.
Modin känner sig nöjd med att ha lyft frågan och berättat om sina förutsättningar.
– Jag vill inte gå runt och låtsas att allt är under kontroll. Det är möjligt man trampar någon på tårna, funderar Modin som behöver dra in flera hundra tusen genom egen insats med sponsorer och liknande.