På valacken hade hon en klart god chans att rida om medaljerna i den individuella klassen i Herning. Hon och Goldstrike tog trots allt silver i Paralympics förra året – och ytterligare elva månader tillsammans har knappast gjort dem sämre.

Men i Tokyo fanns ingen publik på plats, inte mycket som störde en känslig herre som Goldstrike. Det var värre nu, med publik, folk i rörelse och två kamerateam som placerat sig bara några meter från banan.

”Kan tio procent bättre”

Det grejade inte hästen. Missarna kostade. 66,900 procent räckte inte till mer än 13:e plats.

– Han blir som en staty i kroppen. Han blir väldigt spänd och då är han inte så smidig i alla övergånger. Man ska visa en mjukhet, men det fanns ju inte så mycket av den när han är så spänd och rädd för allt, säger Etzner Jakobsson till SVT Sport.

– Jag måste rida mycket mera och förekomma honom hela tiden. Jag lyckades ändå upp till näst sista hörnet där en kamera stod. Det blir lite antingen eller, men jag är väldigt glad över att han kunde göra många saker så pass bra. Det är inga höjdarsiffror. Det är nog det sämsta vi har gjort.

Küren i fara

Med fyra ekipage i paradressyren deltar Sverige i lagtävlingen. Den klassen avgörs senare i veckan. På söndag gör de bästa ekipagen i varje grad – Etzner Jakobsson tävlar i grad IV – upp om medaljerna i küren, det fria programmet.

Frågan är om hon lyckas ta sig dit. Nu krävs en stark prestation i lagtävlingen för att ekipaget ska slå sig in bland de åtta bästa som når küren.

Sanne Voets/Demantur och Demi Haerkens/Daula såg till att Nederländerna vann guld och tog silver. Bronset hamnade hos Rodolpho Riskalla/Don Henrico från Brasilien.

Sandra Karlsson lyckades inte bättre på Don Danimo i grad II. Även hon slutade på 13:e plats med 64,060 procent. Guldet vanns av danskan Katrine Kristensen på Goerklintgaards Quater.

KLIPP: Etzner Jakobsson efter missarna: ”Inte så himla smidig”