– Du kör för medalj! skrek de svenska ledarna på Halvarsson, som sköt ner alla 20 tavlorna, under spurtvarvet.

Strax efter kom Julia Simon, en bom, i mål och övertog ledningen med 38 sekunder före Halvarsson. Från det sista skyttet och in till mål åkte fransyskan ifrån en tröttnande VM-debuterande Halvarsson med 22 sekunder.

– Jag hade ett mantra om att ta trycket och vara offensiv och bara få ner tavlorna. Jag hade bara mantrat som gick genom huvudet: ”Jag kan få ner dem”. Jag hade en dålig inskjutning men jag tror att det var bra med en dålig inskjutning. Jag kan knappt förstå det själv. Det är helt galet. Jag saknar ord, säger en bubblande Halvarsson som kände sig loj ”med flit”.

Lou Jeanmonnot sluggade sig mot målet och var ute efter Halvarsson men var 1,4 sekunder för sen och medaljen var klar. Jeanmonnot fick dock med sig bronset.

– Får man säga ja? frågade sig experten Björn Ferry.

”Man kan inte beskriva hennes resa”

Förbundskaptenen Johannes Lukas var känslomässigt berörd.

– Det är väldigt speciellt måste jag säga. Det hade inte många räknat med och hon har visat det hela året. Man kan inte beskriva hennes resa. Hon blev intagen i laget på grund av sitt skytte och nu står hon här med en VM-medalj. Det är helt otroligt, säger Lukas med gråten i halsen.

Elvira Öberg hade en bom, det 19:e skottet, och den bommen gjorde att hon missad medalj. Hon slutade sexa och fick vara med på blomsterceremonin.

– Jag gör det jag kan men litar inte på kroppen och går inte på med det jag kan. Det är ändå ett bra lopp, säger Öberg som kämpade med återhämtningen, sviter efter den långa sjukdomsperioden.

Trots de fina svenska topplaceringarna var det ingen raketfart i spåret. Hanna Öberg var snabbast med13:e åktid, Elvira Öberg 18:e och Halvarsson noterades först med 21:a bästa åktid – 1.45 efter.