Skidskyttarna följer en mental plan och gör mycket av sitt jobb själva. Inför dagens lopp visste både Mona Brorsson och Hanna Öberg att de hade ett fint läge. Men har man aldrig blivit testad när det verkligen gäller kan det gå snett.

– I Monas fall har hon aldrig någonsin varit i det läget förut, med 30 sekunder till godo på sista skjutningen och att hon skjuter för VM-guld. Även om man försöker förbereda sig är det något annat i skarpt läge, säger Göran Kenttä.

Hur svårt är det att vara i den situationen när man aldrig har varit det?

– Det är som att sätta en stor påse med godis framför näsan och så säger man, tänk inte på godispåsen. Det är väldigt tufft. Och har man aldrig varit i den situationen förut är det svårt att veta hur man kommer att reagera. Har man varit det så vet man ungefär hur man gör eller vad man har att jobba med.

Hur går tankarna om man bränner första skottet?

– Så fort man missar första skottet kan en tanke dyka upp att chansen är på väg att rinna ur mina händer. Nu måste jag sätta nästa skott. Tanken är att man ska kunna lägga fokus på skyttet, oavsett tankarna. Det är tufft i det läget, men det är vad vi jobbar med.

Hur svårt är det att hålla fokus om man bränt flera skott i en skjutserie när det handlar om guld eller medaljer?

– Börjar man missa ganska mycket är det svårt att bryta trenden. Då blir det ofta en ganska dålig skjutserie. Det gäller att träna på att ta sig tillbaka. Träna, träna, träna, öva, öva, öva. 

Hur stöttar ni Mona Brorsson nu och övriga i laget?

– Det handlar om att inte bara lägga fokus på sista skyttet i stående utan att inse att hon gör ett fantastiskt lopp fram tills dess. Det gäller att lära sig och gå vidare. 

Brukar ni sätta er ner och prata med henne eller åkare individuellt eller andra i laget efter såna här lopp?

– Det ser väldigt olika ut. Jag vill inte kommentera enskilda individer.