I det nya formatet i Davis Cup gör de 18 bästa länderna upp i grupp- och slutspel under en dryg veckas tid. Nyordningen som togs i bruk 2019 (ifjol blev det inställt) har retat upp en del till den grad att de inte vill vara med, tysken Alexander Zverev vägrar spela för att det inte är ”det riktiga Davis Cup”.

Många kommer säkert sakna hemma- och bortamatcher och långa gastkramande fem-setare medan flera andra, som den svenske förbundskaptenen Robin Söderling tycker det var dags att göra någon förändring. Att det gamla formatet inte längre fungerade.

14:e lag på rankingen

För svensk del innebär det ändå en möjlighet. Efter att under många år fallit och tampats i lägre divisioner är man nu rankat som 14:e lag i världen och slog Chile i kvalet precis när pandemin bröt ut, i början av mars ifjol. Att ställas mot ett decimerat Kanada och Kazakstan är ingen omöjlig uppgift för ett svenskt lag som kan slå ur underläge.

Sverige har vunnit Davis Cup sju gånger, mellan 1975 och 1998. Vi är många som minns Davis Cup-helgerna som något stort och ibland nästan magiskt där de bästa svenskarna alltid gjorde vad de skulle och de mer okända lyfte sig till skrällsegrar när de spelade för Sverige och ett lag. Då spelades fyra singlar och en dubbel och hela sex gånger lyckades Sverge vända underläge 0-2 i matcher till seger, fler än något annat land.

Helt annan bevakning

På den tiden var också bevakningen av det svenska laget en helt annan. När Sverige igår hade presskonferens i Madrid var SVT och Bildbyrån enda svenska medier på plats. Flera fanns dock med och ställde frågor via länk men ändå är kontrasten enorm mot hur det var förr. Kanske inte så konstigt eftersom de svenska framgångarna uteblivit på senare år.

Fast en ranking som nummer 14 i en världssport där konkurrensen breddats betydligt under 2000-talet är ändå inte illa. Men dåtiden, att vi är så bortskämda med svenska segrar gör det inte lätt för spelarna idag. Kanske kan de bevisa att de är värda mer under dagarna i Madrid.