Det som är krävande och komplext tar också längre tid att lära sig.

De allra bästa är ofta uppe i toppen, och får gång på gång chansen att träna de svåraste situationerna.

Men hur många har kommit in till det sista stående skyttet i klar ledning på ett hemma VM?

Hur många har lagt en straff i en VM-final i fotboll?

Inte många.

Som på alla områden i livet så lär sig en del snabbare än andra, men om tiden och antalet försök är obegränsade så klarar de flesta av komplexa problem. Många skulle klara läkarutbildningen om de fick 20 år på sig. Färre gör det på sex.

Ett avgörande skytte är svårt, komplext, och de flesta får bara uppleva det några enstaka gånger i en karriär.

Går det att förbereda sig på något annat sätt? Hur kan man hitta fler utmanande tillfällen?

Själv missade jag tre skott i ett avgörande läge på VM i Antholz 2007, och visste inte hur jag skulle kunna träna på det svåraste utanför tävlingsarenan. En gång när jag skjutit tre nollor i rad på träning hemma i Storuman styrdes tankarna av en slump till kommande OS, att det var den sista skjutningen och att jag sköt för guld.

Plötsligt skilde det inte mycket mellan dröm och verklighet.

Jag fick bendarr, bommade tre skott, och insåg plötsligt att jag kommit på ett sätt att träna på det allra svåraste.

Efter den dagen försatte jag mig, så ofta som jag vågade, i den sitsen. Ibland gick det bra, andra gånger sämre. Väl på plats i Vancouver 2010 var jag så pass förberedd att jag pallade för trycket, och till och med kunde känna glädjen av att få chansen när jag gled in på bana ett och sköt för guldet.

Den gången gick det vägen.

Nyckeln i skidskytte är att våga tänka svåra tankar för framtida segrar. På träning. Så ofta som möjligt.

Kanske har Mona Brorsson och Hanna Öberg jobbat på samma sätt. Då finns fortfarande chansen till VM-succé.