Under OS i Sotji 2014 vann Ingvild Flugstad Östberg sitt första mästerskapsguld när hon tog hem sprintstafetten tillsammans med Marit Björgen. I Pyeongchang fyra år senare kom nästa OS-guld när Norge tog hem stafetten.

I Falun 2015 kom hennes första och hittills enda VM-guld. Tillsammans med Maiken Caspersen Falla vann Östberg sprintstafetten.

”En motivation i allt jag har gått igenom”

I Planica nästa år drömmer norskan nu om att stå överst på pallen igen.

– Jag måste ju vara ärlig och säga att det varit en motivation i allt jag har gått igenom. Att komma tillbaka och kämpa där uppe. Om jag ska vara nöjd med mig själv så måste jag veta att jag gjort absolut allt jag kan för att vara med och kämpa om det igen. Går det inte, så går det inte. Men då har jag i alla fall gjort det jag kan. Det kan jag leva bättre med, än att ge mig innan jag har försökt, säger Östberg till SVT Sport.

Norskan har en tuff tid bakom sig. Sedan hösten 2019 har Östberg stoppats från att tävla tre gånger på grund av att hon inte klarat det norska landslagets hälsokrav. Världscuppremiären i Ruka var hennes första tävling på nästan ett år.

– Utifrån hur det kändes så saknar jag den där goda känslan som jag hade för några år sedan. Det är den jag jagar hela tiden, och om jag kan hitta den med en bra form och om tekniken stämmer så är ju tanken och målet att jag ska vara med och kämpa i toppen.

”Kämpa om guld och medaljer”

Hur långt har du kvar till den där känslan du hade när du var som allra bäst?

– Ja, det är en bra fråga. Jag vet ju inte om min toppnivå nu är som den var förut. Men jag hade ju inte lagt ned allt jobb, och träning och lagt så mycket tid som jag har gjort om jag inte hade trott att jag kunde vara med och kämpa om guld och medaljer. Det är ju det jag hoppas, men hur långt jag har kvar, det är svårt att säga.