Hon var inte favorit till guldet i slalom, men absolut en av dem som var favorit att ta medalj. Med ”bara” fyra segrar (trots 31 pallplaceringar) i världscupen så har inte Frida direkt stämpeln ”vinnare” på sig. Men, som Ingemar Stenmark sa: ”det beror ju på Shiffrin, hade inte hon vunnit så mycket så hade ju Frida tagit fler segrar”.

Och i dag var inte Shiffrin en vinnare. I dag var en av de där ovanliga dagarna då Shiffrin inte dominerade i slalom. Det är då man ska passa på.

Var säker på medalj

Jag vet att Frida var lite besviken över andraplatsen i Lenzerheide före OS. Shiffrin hade kört ur, och det är då man ska passa på att vinna.

Eller så passar man på i OS. Efter första åket, när Frida låg tvåa, var jag säker på medalj. Hon har bra form (inte minst bevisat genom sjätteplatsen i storslalom dagen före), hon är jämn, stabil och kör ”aldrig” ur (hon har haft EN uråkning i slalom de fem senaste åren i världscupen).

Och jag trodde hon skulle ta Holdener i andra. Det jag var orolig för var ett sedvanligt fantomåk av Shiffrin i andra.

Men så blev det aldrig. Hon ÄR mänsklig tydligen, trots allt.

Och Frida Hansdotter är en vinnare. Den här säsongen också.

Unnar Hansdotter detta

Unnar henne verkligen detta. Jag minns när hon i början av karriären såg ut att vara en av de där som placerade sig hyfsat, men där det kanske skulle bli en karriär med helt okej resultat runt 10-15:e plats. Då trodde man inte hon skulle bli den lysande stjärna hon sedan blev.

Detta var det sjätte svenska olympiska guldet i alpint. De två första, som Ingemar Stenmark tog 1980, såg jag på TV. Pernilla Wibergs två guld 1992 och 1994 kommenterade jag med Stig Strand, liksom Anja Pärsons guld 2006. Jag minns att jag blev så tagen av Anjas guld att jag nästan började grina i direktsändning när hon närmade sig mållinjen och man förstod att det skulle bli guld. Men det stannade vid lite darr på rösten.

När Frida tog sitt guld satt jag hemma i soffan. Ingen såg mig. Så då var det okej att fälla en tår.

Grattis Frida!