Scenen i mixade zonen, där åkare möter media, en timme efter damstafetten är talande. Maja Dahlqvist, Ebba Andersson och Jonna Sundling står med raka ryggar och gläds över bronsmedaljen.
Mellan dem står Frida Karlsson med tom blick. Hon, som på förhand skulle ha varit lagets starkare åkare, är nu en spillra:
– Jag har aldrig varit så här i ben, armar och kropp över huvud taget, säger Karlsson.
– Jag är inte så jätteförtjänt av medaljen, om jag ska vara helt ärlig. Men jag har så grymma lagkamrater.
Ledsen
Den glöd och glädje som brukar finnas i ögonen är borta. Hon är ledsen efter tredje raka OS-smällen.
Genomklappningen efter OS-premiären i skitahlonloppet för en vecka sedan tog hårdare än beräknat.
Frågan är om hon skulle avstått torsdagens millopp för att ladda batterierna till stafetten?
– Jag har aldrig känt mig så sliten efter ett lopp som jag var efter första loppet och har aldrig haft en sådan urladdning heller. Då kunde jag omöjligt veta hur det påverkar min kropp. Vi är på ett OS och finns det ett litet hopp att det kickar tillbaka i morgon så lever man på det, säger Karlsson.
Frida Karlsson berättar om känslorna inför sin tredjesträcka i stafetten där hon tappade 20 sekunder på fem kilometer:
– Nu kände jag liknande känsla som på uppvärmningen inför tian. Kroppen är inte återhämtad. Det kan jag säga.
Frida Karlsson försöker förklara hur det känns att kroppen, som är hennes arbetsverktyg, inte återhämtar sig i utförsbackarna:
– Det är så frustrerande så det finns inte. Jag har aldrig känt så här förut.
Hett svar
Några minuter tidigare har Therese Johaug passerat. Norska stjärnan sade då att hon inte känner igen Karlsson och själv hade lämnat OS inför tremilen om hon varit i hennes situation. Detta för att samla kraft inför fortsättningen av världscupen.
– Jag hade nog kallat en spade för en spade och trampat på bromsen, sade Johaug.
När Frida Karlsson får frågan om hon tänkt den tanken, kommer det glöd i hennes ögon för första gången den här eftermiddagen. Med eftertryck säger hon:
– Vad är det som gör att världscupen helt plötsligt blir större än OS? Jag prioriterar OS. Om det finns ett litet hopp om att jag kan återhämta mig till tremilen ska jag leva på det, säger hon.
TT: Det är åtta dagar kvar till tremilen. Hinner du återhämta dig?
– Åtta dagar är bra mycket mer än en eller två dagar. Det känns bra.