André Myhrers framgångsrika karriär slutade med inställda tävlingar på grund av coronaviruset. Foto: Bildbyrån

Krönika: ”Blev inte ett värdigt slut – kör ett år till!”

Uppdaterad
Publicerad
Krönika ·

André Myhrers sista säsong fick ett märkligt slut. De sista två tävlingarna ställdes in och han fick inte ta de två segar till, som han hoppades på. Det blev inte ett värdigt slut.

Och nästa år är det VM.

Snälla André, kör ett år till!

Björn Fagerlind

kommentator alpint

Först ställdes finalerna i Cortina d’Ampezzo in, därefter tävlingen i Kranjska Gora. Nu blev i stället niondeplatsen i Chamonix hans sista världscuptävling. Känns sådär.

Om det är färdigt nu, så skulle man kunna sammanfatta karriären så här:

Corona och idrott

André är 37 år nu. Han världscupdebuterade som 21-åring med att köra ur i första åket i Kitzbühel. Två dagar senare tog han sina första världscuppoäng, när han med startnummer 66 (!) blev 13:e man i Schladming. I nästa tävling, i Adelboden, slutade han elva med startnummer 57, och en ny svensk slalomstjärna var född.

Året därpå, när han blev tvåa i Kranjska Gora, var det den bästa svenska manliga slalomplaceringen på drygt tio år (Thomas Fogdö, tvåa i Sestriere i december 1994). Första segern kom i Beaver Creek i december 2006.

André Myhrer under början av sin karriär. Här 2005 tillsammans med Markus Larsson och Johan Brolenius. Foto: Bildbyrån

”Enda gången jag minns honom arg var OS 2014”

André Myhrer, från Bergsjö, tre mil norr om Hudiksvall, gjorde oftast inte mycket väsen av sig vid sidan av tävlingsbacken. Lugn, lågmäld, analyserande och alltid vänlig. Enda gången jag minns honom riktigt arg var efter uråkningen i OS 2014. Han låg tvåa efter första åket, men körde sedan, som så många andra, ur i det andra. Bansättningen var minst sagt annorlunda och André dolde inte vad han tyckte om banan som Ante Kostelic hade satt.

Andrés OS-karriär är ju en historia i sig. I sitt fösta OS, 2006, slutade han fyra, bara 3/100 från en medalj. Revanschen kom fyra år senare, då han tog brons, efter att ha varit snabbast i det andra åket, och kört upp sig från tionde till tredje plats, nu med 5/100 marginal till fjärdeplatsen. Så när uråkningen kom 2014 kan man mycket väl förstå om han tänkte att det där kanske var sista chansen till ett OS-guld.

”22 februari 2018 kom höjdpunkten på hans karriär”

Men det blev ju inte så. I Yongpyong, Sydkorea, fyra år senare, fick han sitt efterlängtade guld. Den 22 februari kom höjdpunkten på hans karriär. Också nu låg han tvåa efter första åket, tog ledningen när han kom i mål i andra, och kunde sedan se hur Henrik Kristoffersen, ledaren efter det första åket, försvann i det andra.

Utöver OS-medaljerna blev det också några VM-medaljer i lagsammanhang. Och, som sagt, åtta världscupvinster.

Det är lätt att glömma, men med det är han faktiskt den svenske manlige åkare, som efter Ingemar Stenmark, vunnit flest världscuptävlingar.

André Myhrer efter vinsten i slalomcupen 2012. Foto: Bildbyrån

Hans betydelse som inspiration för yngre åkare kan inte överskattas. Han kom fram i en tid då det var tunt på svenska manliga slalomframgångar. Och han blev sedan ledaren i det svenska slalomlandslag som under några år kom att kallas världens bästa.

Han har 250 världscupstarter, trettio pallplatser och alltså åtta segrar. Dessutom tog han hem slalomcupen 2012.

Tack för de här åren André!

Men fortsätt gärna ett år till!

LISTA: Tre höjdpunkter i André Myhrers långa karriär

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Corona och idrott

Mer i ämnet