Under de senaste vinterspelen i Sydkorea blev det fyra medaljer för Stina Nilsson. Ett guld, två silvermedaljer och ett brons är mer än godkänt för en längdstjärna.
Men redan kort efter medaljskörden var tankarna hos Stina Nilsson att byta sport.
– Även om det inte var allvarligt vet jag att redan efter OS i Pyeongchang kände jag att jag var sugen, då visste jag att jag kommer att göra det (byta till skidskytte) någon gång, säger Nilsson om tanken som sedan fick växa ut ordentligt.
”Hade hjärtat någon annanstans”
– I somras var jag med U-laget och då kände att det var jättekul att skjuta. Då skaffade jag mig mitt vapen och när licensen kom blev det ett rätt allvarligt försök.
Så när du åkte längdskidor i vintras visste du att efter säsongen kommer du sluta?
– Nej, nej, det skulle jag inte säga heller för jag åkte med full insats på säsongen, säger Nilsson men tillägger sedan:
– Men jag kände ändå att jag hade hjärtat någon annanstans. Att jag kände: Det här går jättebra att göra men samtidigt vill jag göra någonting annat mer och suktade efter det ännu mer.
Många åsikter om bytet
26-åringens byte från längdskidor till skidskytte har inte gått obemärkt förbi. Kritik, såväl positiv som negativ, har kommit både från nationellt och internationellt håll.
Men det är en kritik som Nilsson missar genom att hon inte följer medierna förutom på radion – där hon menar att hon inte får veta det mesta.
– Det är det som är så bra. För jag vill inte veta vad folk tycker. När du går på stan vill du inte veta vad folk tycker och det är samma sak med media.
– Folk får tycka vad de vill och det är fine för mig, men jag behöver inte veta det så länge jag vet varför jag gör och att det är av rätt anledning. Så faktiskt har jag undvikit de allra flesta uttalanden.