Martin Ponsiluoma gick ut som nummer 29 i det 107 man stora fältet och var trea när han gick i mål. Det var gott om starka namn bakom och ingen trodde i det läget att placeringen skulle räcka för pallen. Pappan Jyrki hade en hektisk kväll, som gick väldigt långsamt efter sonens målgång, hemma i Östersund.
– Jag följde via tv och datorn så att man kunde följa hela tiden. Känslan var att han kommer att göra det extremt jäkla bra, säger Jyrki om känslan vid sonens målgång.
Han vågade då bara hoppas på att skulle bli världscuppoäng. Martins bästa placeringen innan gårdagens framgång var en 18:e-plats individuellt.
– Jag tänkte att kan han få världscuppoäng (40 bästa) är det bra. Sedan tänkte jag att det kunde bli topp 10. Det blev en så lång väntan eftersom det alltid brukar komma någon på slutet som kör väldigt fort. Det roliga var att kunna se på datorn att Martin kört ifrån de andra i spåret på det sista varvet. Det var ju häftigt.
Viktigt att nå pallen
Det var viktigt att 23-årige Martin nådde pallen.
– Att bli trea är ju så väldigt mycket bättre än att bli fyra när han ändå fick chansen att nå pallen. Det är ju så med idrott att man inte vet. Det kan ju vara så, förhoppningsvis inte, att det är enda gången han är på pallen.
Eller också är det början på något riktigt stort?
– Ja, verkligen! Han jobbar ju för att bli bra, så är det ju. Det vore coolt och det är ett väldigt hårt jobb som han lägger ner.
Trodde du att han skulle kunna nå pallen?
– Jag vet att han under två års tid hängt med Sebastian (Samuelsson) och Jesper Nelin som är starka skidåkare under träning hela hösten och förra året. Med tanke på vad de har presterat har jag känt att det funnits mer att få ut av Martin, vilket han visade på stafetten (vinsten i söndags) och han har brutala sprintkvaliteter också och hänger med Sverigeeliten i längd väldigt bra.
Fadern med i OS 1992 i Albertville – som längdåkare
Du är ju själv en gammal längdåkare med en åttondeplats i OS 1992. Vad säger du om att Martin valt skidskytte?
– Det är ju häftigt och ser man det som idrott så händer det lite mer i skidskytte. I längd är det ganska självklart vilka som är i toppen.
Det var inte Jyrki som ledde in Martin på skidskyttespåret.
– Det var sambon Elisabeth som såg i tidningen att Tullus startade upp en ungdomsverksamehet i skidskytte, så det var ju ren tur eller omständigheterna som gjorde det möjligt att han började med skidskytte i tioårsåldern, säger Jyrki som själv är gammal hemvärnsman och åkt militära VM i skidskytte. I dag är han sportchef i Tullus.
Vad tror du inför jaktstarten på lördag?
– Han har skjutit bra och har ett bra självförtroende. Jag tror att han ser det som en utmaning. Förutom Johannes Thingnes Bö, som åker jäkligt bra, så hänger han med de övriga. Han brukar våga att vara offensiv. Även om han inte har erfarenheten så tror jag att han kommer att tycka att det är roligt. Det kommer att bli brutalt spännande, förutspår Jyrki.