Det var den 19 februari 1989 i Aspen, Colorado, en knapp månad före Stenmarks 33-årsdag. Stenmark hade en solskensdag och låg på andra plats efter det första åket i storslalomtävlingen. Han hade inte vunnit en tävling i världscupen sedan den 14 februari 1987, vilket påverkat de stora sportredaktionernas alpina bevakning.

Ingen svensk reporter på plats när Stenmark blixtrade till

Således fanns ingen svensk reporter på plats i Aspen när Stenmark blixtrade till med det snabbaste andra åket och vann tävlingen med tolv hundradelar före Marc Girardelli, österrikaren som tävlade för Luxemburg. Trea i tävlingen var Lars-Börje ”Bulan” Eriksson, som ledde tävlingen inför Stenmarks avslutande åk.

– Jag minns det väl. Jag hade vunnit min första världscupseger i super-G dagen före och var så nära att vinna igen. Det var inga svenskar i pressfållan, det kommer jag ihåg lika väl, berättar ”Bulan”, som tog OS-bronset i super-G i Calgary 1988.

Stenmark var en mästare i anpassningens svåra konst. Han låg alltid i framkant när det gällde teknikutveckling och var lika skicklig på att ställa om psyket efter tidigare misstag och motgångar. Han hade planer på att sluta efter OS i Calgary 1988 men valde att fortsätta efter slalomtävlingen, där han startade uselt men var snabbast i andra åket

”Där fick vi allihop – det var hans sätt att ostört ta farväl av karriären”

Inför vc-tävlingarna i Aspen hade Stenmark gjort ett med hans mått mätt uselt VM. Han blev sexa i storslalom i Vail-VM och körde ur i slalomdelens andra åk. Därför uteblev mediestormen i Aspen och jag vill minnas att Stenmark senare kände sig rätt belåten efter att ha vunnit sin sista seger i skymundan. Där fick vi allihop – det var hans sätt att ostört ta farväl av karriären.

Kollegan Ulf Stenberg, tidigare på Göteborgs-Posten, har varit behjälplig i många detaljer kring Stenmarks karriär. Det var nära att Ingemar slog till igen i sin sista storslalomtävling under världscupavslutningen i japanska Shigakogen den 9 mars 1989. Efter en 18:e plats i första åket, var han snabbast i det andra, ytterst nära en pallplats men slutade fyra.

– Ingemar var en mästare på att komma tillbaka snabbt efter missar i de stora mästerskapen, där hade han ett mycket starkt övertag, minns Ulf Stenberg.

Det svenska pressuppbådet var desto större när Stenmark vann vc-seger nummer 85 den 14 februari 1987. Samma sak då – efter ett VM utan större framgång, femma i slalom och tia i storslalom i Crans Montana, Schweiz, slog Stenmark till i den alpine gudfadern Serge Langs hemby, Le Markstein i de franska Vogeserna.

Jag var utsänd på skid-VM i tyska Oberstdorf, där Thomas Wassberg och Marie-Helene Westin sopade banorna med konkurrenterna.  Men det gällde även att vara på plats under den första alpina slalomtävlingen efter VM. Det var tider utan mobiltelefoner och internet, vådliga bilfärder över glashala bergspass. Så färden gick till franska Alsace och övernattning i den gudsförgätna hålan Guebwiler – där hotellet hade en enda telefon.

I Le Markstein fanns inte mycket att se, en skola, några hus – och en slalombacke. Vädret var inte på någons sida den dagen, möjligen Stenmarks. Det var snöglopp och total dimma när han vann sin näst sista världscupseger med åtta hundradelars marginal.

Stenmark körde rakt in i dimman – och vann

Radiosporten direktsände tävlingen via Ingvar Oldsberg, men rapporteringen stördes av dimman och att resultattavlan knappt fungerade. Vi svenska journalister på plats fick bilda en egen informationskedja från målfållan till radiohytten så att Oldsberg fick veta vad som hänt. Jodå, Stenmark körde rakt in i dimman – och vann!

Så till de nutida perspektiven – ett gäng alpina stjärnor jagar Stenmarks rekord – någon kanske lyckas, Lindsey Vonn, Mikaela Shiffrin, Marcel Hirscher. Jag vill bara säga att Ingemar Stenmark vann alla sina vc-segrar i enbart slalom och storslalom – han saknade de moderna stjärnornas allround-paljetter. Dessutom fanns det inte lika många discipliner som idag.

”En skidhjälte som skrev idrottshistoria på sitt eget säregna sätt”

Om någon slår hans rekord kommer den bedriften att twittras ut på nolltid från en späckad pressfålla. Så var det inte på den tiden när vi fick jaga genom alpbyarna för att hitta en telefonkiosk (som sällan fungerade) för att få kontakt med redaktionen därhemma.

Kanske var det roligare förr med bevakning av en skidhjälte som skrev svensk idrottshistoria på sitt eget säregna sätt. Men det var knappast enklare. Och det hände att jag inte såg familjen på en månad.

Magnus Wilandh var alpin reporter på Aftonbladet, TT och SVT Sport under åren 1979-1987. Han bevittnade 27 av Ingemar Stenmarks 86 segrar i världscupen, fyra alpina världsmästerskap och tre vinter-OS. Här blickar han tillbaka på fenomenet Stenmark – vars rekord fortfarande står sig. Den sista segern vann Ingemar Stenmark i smyg!