I målet togs Stephan emot av SVT-kollegan Rickard Olsson, som bekände att han tidigt i loppet inte trodde att Stephan skulle klara det.

– Det trodde inte jag heller, svarade Stephan.

– Jag måste tacka min fru för att hon hela tiden har hejat på mig och stöttat mig, och min familj och mina närmaste. Och framför allt, hela svenska folket. Så mycket kärlek som jag fått!

Avslutningsvis vände sig Stephan till alla som följt hans resa och hejat på honom.

– Utan er skulle det aldrig ha gått. Tack så mycket från hela mitt hjärta.

Stephans resa mot målet i Mora:

Smågan, 11 km: – Alltså, de första kilometerna var som att ta sig upp för en rulltrappa dränkt i tvål och som aldrig tar slut. Det var så vidrigt. Det går inte alls som planerat. Jag måste öka tempot, sade en märkbart trött Wilson till SVT:s reporter Kalle Moraeus vid första kontrollen i Smågan.

Stephan i Mångsbodarna, 27 km: – Jag känner mig halvt dopad på grund av alla änglar som hejar på mig i spåret. Känns som jag åker på nyvallat hela tiden. Det går upp och och ner; ibland vill man bara åka på, ibland vill man ge upp. En schizofren känsla! Alla som inte testat på skidor måste göra det! Det här är verkligen en folkfest.

Stephan i Evertsberg, 48 km: – Senaste kilometern var den längsta och tyngsta i mitt liv. Jag är så glad över att vara här. Jag tar en kilometer i taget, en kontroll i taget. Nu är folk i en sorts bubbla, de vill inte prata med en längre. Man ser hur skotrar plockar upp folk som inte orkar längre. Men jag förstår dem, jag har blåsor under fötterna. Nu är det riktigt tungt. Men jag är halvvägs och ger inte upp.

Den 20 mars sänder SVT ett nytt avsnitt av ”Stephan på glid”.