Frida Karlsson har tidigare under karriären behövt dra i handbromsen, för att återfå balansen mellan träning, kost och återhämtning.

Efter världscupspremiären i Ruka 2019 stoppades hon från tävling under två månader. Förra sommaren fick hon avstå ett par rullskidtävlingar och justerade träningsplanen en aning. Nu har hon lärt sig att känna igen varningssignalerna.

”Man ligger ju väldigt nära gränsen”

– Man ligger ju väldigt nära gränsen, så man får ha lite känsla på det. Efter en bra träningssommar känns det ofta som att man behöver hämta hem, och det behövde jag även i år lite grann. Men inte som att jag drog i den hela vägen, nödstoppet, som jag fick göra lite mer i fjol. I år har det varit mycket lenare, att jag kände igen signaler och kunde göra det i bättre tid.

Hur är de signalerna, vad är det du känner när du drar lite grann i lilla handbromsen?

– Det är som att man sakta men säkert urlakas, man tappar energi vid sidan av träningen och då kan det lätt bli allt fokus bara på träningen. Man börjar isolera sig lite, orkar inte med yttre grejer. Samtidigt känns det inte lika bra på träning, det är svårare att vara på när man ska vara på, och av när man ska vara av. Man blir lite på mellanmjölksnivå hela tiden.

Har gjort landslagets kontroller: ”Det är tryggt”

Trots att Frida Karlsson i våras valde att lämnade det svenska längdlandslaget har hon fortsatt stöttats av det medicinska teamet.

– Vi har faktiskt kommit överens om att det medicinska teamet forfarande finns till hjälp om jag behöver det, men sedan har jag väl inte känt jättestort behov i år. Jag har fått en ganska klar bild över vad jag behöver och det har gått bra.

– Landslagets kontroller kan jag fortfarande göra, så det är tryggt. Jag har gjort dem för att jag har velat göra dem.