Jag har i tidigare tankar varit inne på ett av mina favorituttryck, nämligen att ”det normala är att vädret inte är normalt”. Exempelvis har jag skrivit om att onormalt väder kan ge en normal månad, och att det normala blir onormalt om bara några år när vi byter referensperiod från 1961–1990 till 1991–2020.

Onormalt väder är vanligare än normalt väder

Vädret skiftar ständigt, i såväl tid som rum. Oftast är det varmare på dagen än på natten, men på vinterhalvåret kan det vara tvärt om. Vanligtvis faller det mesta av nederbörden på dagarna, i alla fall på sommaren där det mesta kommer som skurar som ju bildas av att solen värmen upp jordytan, som i sin tur värmer luften, får den att stiga och bilda moln och till slut regn. Oavsett vad är allt mer eller mindre normalt. När bli då vädret onormalt kan man fråga sig, inte minst i klimatförändringstider.

Man kan ta den extremt strikta vägen och vara väldigt exakt. Det som vi i Sverige i dagsläget anger som normalvärden är statistiskt framtagna värden baserade på referensperioden 1961–1990. För att bara ta ett värde ur statistikhögen: I snitt är det 16,1 grader varmt i juni i Göteborg. Observationer finns för varje timme dygnet runt, och gör man en sökning på junis hittillsvarande temperaturmätningar (604 stycken just när jag kollade), så är det bara 8 stycken som rapporterar 16,1 grader, vilket alltså gör att det varit ”onormalt” väder i Göteborg under 98,7 % av juni så här långt. Eftersom temperaturen en junidag så gott som alltid överstiger 16,1 grader och likaså understiger 16,1 grader på natten, så är det kanske bara några minuter på morgonen eller förmiddagen, och likaså på kvällen, som temperaturen är just 16,1 grader. Ändå är de just detta värde som kallas normalt, så förstår ni nu varför jag hävdar att ”det normala är att vädret inte är normalt”.

Vad kan klassas som normalt?

Så här tänker jag, och många med mig: För att kunna prata om normalt och onormalt väder så måste man ta med att det finns en naturlig och inbyggd variation i vädret över såväl tid som rum. Det gör att man måste vidga begreppet ”normalt” till att gälla mer än ett exakt statistiskt uträknat värde utan istället tänka intervall. Hur stort normalintervallet ska vara varierar också i tid och rum och beror även på vilken väderparameter det handlar om.

Med fördel kan man dela in i fem klasser, som för temperatur då blir mycket varmare, varmare, normalt, kallare och mycket kallare. Mest logiskt är att inte stirra sig blind på faktiska värden vid indelningen, utan i stället hålla sig till mängden värden i varje klass. Temperatur kan helt naturligt variera avsevärt mer på vintern än på sommaren, så om man alltid har säg plus/minus 1 grad som gräns för vad normalt är så blir normalt betydligt mer ovanligare på vintern än på sommaren. Indelningen bör istället ske så att säg 25 % av uppmätta värden hamnar i vardera av de tre mittersta klasserna, och 12,5 % i de två yttersta. På så sätt blir alltså en fjärdedel av alla värden normala. Ibland är normalintervallet litet i siffervärden räknat, men ibland stort, och det är helt naturligt eftersom vädret varierar som det gör över tid och rum.

Likaså, för nederbördsmängder, är det inte mängden i sig som avgör, utan hur ofta det uppträder. Ett enda extremt skyfall på säg 100 mm en sommardag ska inte kunna påverka var gränsen mellan blött och mycket blött går, men om det finns många noteringar om stora mängder kommer gränsen mellan blött och mycket blött att höjas nästa gång en revidering av intervallindelningarna sker.

Medianvärde, inte medelvärde

Här är det också viktigt att påpeka att man räknar medianvärden och inte medelvärden för normalvärden och klassning i intervall. Ett tydligt exempel på hur fel det annars kan bli är ju att om man har en plats som extremt sällan får regn, men när det väl regnar kommer det säg 10 mm i snitt en dag vart tionde år. Ett statistiskt medelvärde för månaden blir då 1 mm, medan medianvärdet självklart är 0 mm, för det är det värde som gäller för i snitt 99,7 % av dagarna.

Det kan även bli omöjligt att göra vissa normalvärdesberäkningar om man inte använder medianvärden. Ta sommarens ankomst som exempel, där det för de mest utsatta fjällstationerna inte är säkert att det blir meteorologisk sommar vissa somrar. Vad ska man då sätta för datum om man vill räkna fram ett medelvärdesdatum?

Dessutom finns situationer där inte ens ett mediandatum finns att räkna fram. Med framtidens allt mildare vintrar i åtanke tänker jag då främst på den skånska kusten: När mer än hälften av vintrarna inte uppnår kravet för meteorologisk vinter, då kommer inget normaldatum för vinterns ankomst att kunna anges. Då blir det normala att man går från höst till vår där, och att meteorologisk vinter i framtida decennier blir alltmer onormalt.

Nu lämnar jag mina tankar i fred för denna gång och övergår till en kort och än så länge väldigt preliminär sammanfattning av årets juni så här långt:

Majvädret hängde kvar i början av juni

När maj övergick i juni var det nog många som hoppades på fortsatt sol, värme och torka. Men jag tror det var ännu fler som insåg vilka extrema negativa konsekvenser som skulle kunna bli om torkan och värmen bestod flera veckor till. Regn var sannerligen behövligt, inte minst för lantbrukets, skogsbrandfarans och grundvattennivåernas skull.

Men inledningen av juni fortsatte i de invanda spåren från maj. Sol, värme och torka regerade, och årshögstat i landet höjdes först till 31,4 grader i skånska Osby den 2 juni, för att dagen därpå bli ännu högre. Här är månaden hittills, och mycket troligt även slutligt, högsta temperatur i landets olika delar:

I Götaland 32,7 grader i den småländska kustduon Oskarshamn och Gladhammar den 3 juni,

i Svealand 32,2 grader i värmländska Arvika den 3 juni,

i södra Norrland 28,5 grader i Gävle i Gästrikland den 1 juni

och i norra Norrland 26,7 grader på Skellefteå flygplats i norra Västerbotten den 1 juni.

Det sattes ett nytt svenskt rekord för tidig tropisk natt. Natten till den 3 juni sjönk temperaturen inte under 20 grader i Vinga utanför Göteborg, utan minimitemperaturen den natten stannade på 20,1 grader. Därmed nytt datumrekord, men bara med en natt. Det tidigare rekordet löd nämligen den 4 juni 1982 då skånska Kullen hade 20,0 grader.

Markant omslag inför nationaldagen

Den 2–6 juni drog markant kallare luft ner över landet. Exempelvis sjönk temperatur i Uppsala från att ha varit uppe i 31,5 grader den 3 juni till en maxtemperatur på endast 16,3 grader två dagar senare. Att ha en maxtemperatur i början av juni på 16 grader är i sig inget unikt, men jämfört med 31,5 grader två dagar tidigare, och med en kylande nordan dessutom, var det svårt att inte frysa.

I norr var luften så pass kall att det delvis var snö som föll, åtminstone i högre terräng i Lapplandsfjällen. I Katterjåkk i nordligaste Lapplandsfjällen låg ett 7 cm djupt snötäcke på morgonen den 4 juni. Det blev också månadens största officiella snödjup i juni. Snön låg dessutom kvar ett par dagar, så först den 9 juni var det åter barmark i Katterjåkk.

Månadens hittills lägsta temperatur i de olika landsdelarna uppmättes föga förvånande under dessa kalla dygn:

I norra Norrland 6,8 minusgrader i Latnivaara i norra Lappland den 5 juni,

i södra Norrland 3,6 minusgrader i Blåhammaren i Jämtlandsfjällen den 5 juni,

i Svealand 2,1 minusgrader i Tullinge söder om Stockholm i Södermanland den 6 juni

och i Götaland 0,4 minusgrader på Jönköpings flygplats i Småland den 6 juni.

Åter lite varmare, i alla fall i söder

Efter bottennotering 23,3 grader som varmast i landet på nationaldagen den 6 juni blev det åter varmare. I alla fall i söder, och lokalt blev det över 30 grader såväl den 9 som den 10 juni. Sammanlagt har vi den 1–25 juni fått uppleva fem 30-gradersdagar och därutöver nio 25-gradersdagar. Men de varma dagarna har fördelats skevt. Merparten inföll under månadens första tredjedel. Därefter har de flesta dygnen fram till dags datum varit kallare än brukligt i större delen av landet.

Månadens (hittills) åskrikaste dygn inträffade den 10 juni med drygt 2 600 blixtar i landet, följt av den 13 juni med dryga 2 000 blixtar.

Trevande värme i norr gjorde att den meteorologiska sommar, alltså fem dygn på raken med över 10 grader i dygnsmedeltemperatur varje enskilt dygn, gjorde smärre framsteg över delar av Lapplands inland samt nordligaste Norrbotten den 14–15 juni. Detta efter att stått helt still i inledningen av månaden, liksom därefter. I alla fall när detta skrivs.

Regnig och kall midsommar

Dagarna innan midsommar tog svalare luft åter över, och välbehövligt regn föll dessutom runtom i landet den 17–22 juni. Delvis var det kraftigt regn och häftiga skur- och åskskurar med lokalt över 50 mm på ett dygn:

53 mm i Gustavsfors, Värmland den 17 juni

och 64 mm i Älvkarleby, Uppland den 21 juni (månadens preliminärt största dygnsnederbördsmängd).

Månadens lägsta maxtemperatur i landet inträffade på självaste midsommarafton den 22 juni. Då var det som varmast i skånska Skillinge med 21,2 grader. Regnigaste midsommaraftonen hade man i Rödkallen utanför Luleå vid Norrbottenskusten med 32 mm under dygnet från midsommaraftonens morgon till morgonen därpå. Lokalt var årets midsommarafton den regnigaste genom alla tider. Det gäller Pajala i norra Norrbotten med 25 mm, vilket är mest regn en midsommarafton där sedan startåret 1940.

Extra retfullt tycker nog många, för efter att ha varit som kallast och regnigast den 21–22 juni började vädret redan på midsommardagen den 23 juni bli stabilare och även varmare, och främst i söder ser månaden också ut att avslutas i värmens tecken. Hur det exakt blir återstår dock att se.

Juni som helhet så här långt

Trots välbehövligt regn de senaste dagarna är det fortsatt stora delar av landet som hittills fått mindre regn än brukligt i juni. Speciellt sydöstra Götaland där det lokalt bara fallit några få millimeter. Dock inte så pass lite att nya torr-rekord kommer att sättas, i alla fall inte för minst 50-åriga mätserier. Däremot är det inte helt uteslutet att Katterjåkk kan sätta nytt nederbördsrekord för juni. Det saknas dock 23 mm till rekordet 170 mm satt 1952, men med tanke på hur prognosen ser ut för de avslutande dygnen där finns en viss möjlighet till rekord.

Betydligt säkrare kan jag vara om att det blir enstaka lokala rekord för medeltemperatur i juni. Bäst för det av minst hundraåriga mätserier ligger Oskarshamn samt Ölands norra udde till, men kanske att även Malmö och Lund med en varm avslutning kan rå på sina tidigare junirekord. Hittills, efter 25 dygn, har Lund haft varmast i landet i juni med en medeltemperatur på 18,6 grader, medan Tarfala i norra Lapplandsfjällen haft kallast med 2,2 grader.

Solen har hittills lyst mer än brukligt i större delen av landet, främst norra Norrland undantaget där solen varit en bristvara i främst nordväst.

Då månadsskiftet infaller under kommande helg lär det dröja till måndagen den 2 juli innan jag publicerar min slutliga junikrönika med den långa texten och sitt 90-sekundersinslag.

Källor: StormGeo, SMHI