2019 var globalt sett det näst varmaste året sedan temperaturmätningarna startade – i Europa det allra varmaste. Det var endast 0,04 grader kallare jämfört med rekordåret 2016 som även kännetecknades av en stark El Niño, ett väderfenomen som värmer hela planeten. Detta innebär att de fem senaste åren har varit de varmaste som uppmätts. Det gäller även för det här gångna årtiondet.

Kartan ovan visar temperaturavvikelsen mellan 2019 och perioden 1981-2010. Analysen innehåller mängder med data och här kan man bland annat utläsa: 

1. Att det var varmare än normalt över stora delar av jorden. Men det finns en del områden där det varit kallare, som i Nordamerika.

2. Temperaturavvikelsen var större över land än över hav. Det var väntat då landområden värms upp snabbare än områden över hav.

3. Temperaturavvikelsen som störst närmst polerna. Det beror på att växthusgaser är mer effektiva i kalla områden, men också eftersom där finns kraftiga återkopplingar, ”positiva feedbacks”. Ett exempel är havsisens minskade utbredning blottlägger öppet hav som inte reflekterar lika mycket solstrålning.

Analysen kommer från Copernicus, som är det europeiska centret för jordobservationer. Vanligtvis ser vi den här typen av analyser från institut som t.ex. NASA eller WMO. De olika instituten använder sig av lite olika metoder för att bearbeta och analysera den enorma datamängden och därför får de lite olika resultat i slutändan. Den 15 januari kunde dock WMO, World Meteorological Organization bekräfta resultaten från Copernicus om att 2019 var det näst varmaste året, samt att de fem senaste åren och även det gångna decenniet varit det varmaste uppmätta. På sin hemsida skriver WMO att den globala medeltemperaturen stigit 1.1°C sedan förindustriella tider och att vi går mot en temperaturökning mellan 3 och 5 grader mot seklet slut.