Den skarpa temperaturgräns som helgen den 19–20 juni skar som en sylvass kniv genom landet var minst sagt imponerande. Exempelvis hade Gävle endast 13,5 grader klockan 17 den 20 juni, samtidigt som det tio mil söderut var 27,4 grader varmt i Sala.

Eller två andra exempel. Småländska Målilla noterade högst junitemperatur i landet på 74 år samtidigt som Blåhammaren i Jämtland det dygnet hade 4,8 grader som varmast. Själv upplevde jag temperaturdroppet mitt på dagen i Uppsala den 22 juni, då när det gick från cirka 23 grader, fuktigt och vindstilla till omkring 16 grader, småblåsigt och märkbart torrare luft.

Så här 22 dygn in i månaden är det 8 dygn kvar, så det är för tidigt att säga för mycket om juni som helhet, men jag tänkte ändå göra en första preliminär sammanfattning av junivädret 2021, så här långt i alla fall.

Junitemperaturen så här långt

Årets juni har hittills varit klart varmare än normalt, från knappa 2 graders överskott till nästan 4 graders överskott som mest jämfört med den nya referensperioden 1991–2020. Mycket av överskotten grundlades under junis inledande tredjedel, och i söder därtill av den värmebölja som berörde främst sydöstra Sverige den 17–22 juni.

Jämfört den gamla referensperioden 1961–1990 hade överskotten varit i stort sett desamma, för i genomsnitt är juni månads medeltemperatur i stort sett helt lika i de bägge referensperioderna. Det rör sig mestadels bara om några få tiondelars förändring och som mest omkring en grad. Främst kustnära områden i Östersjölandskapen har lite varmare, medan främst fjällen och fjällnära områden har kallare i och med den nya referensperioden.

Fjolårets juni, 2020, var varmare än årets i nästan hela landet. Frånsett i sydost, där dock juni 2019 (kanske?) var varmare. Det är för tidigt att säga något närmare om det än, men skulle det fortsätta vara varmt i sydost månaden ut kan rekordvärdena från främst just 2019 och 1992 vara i fara. För att ta ett exempel hur högen: Kalmar flygplats i östra Småland hade i juni 2019 en genomsnittlig temperatur på 17,8 grader. Hittills i år, den 1–22 juni, ligger värdet på 18,0 grader. Om det fortsätter varmt eller inte har jag i skrivande stund ingen som helst koll på, för jag har fokus på det förgångna just nu och har ingen blick riktad framåt.

Stockholm har än så länge haft varmast i landet i juni (18,9 grader efter 22 dygn, och rekordet är 18,4 grader från 2019), men det fattas ändå en bit upp till det svenska junirekordet på 19,3 grader i Strömstad i norra Bohuslän i juni 1889.

Juninederbörden så här långt

Sydsverige har så här långt i juni haft en mycket torr månad, medan det från Mälardalen och norrut varit normalblött eller blötare än brukligt sett till den nya referensperioden 1991–2020. Framför allt har mellersta och södra Öland haft det torrt med tiondelar av en millimeter. Allra minst efter 22 av månadens dygn har Ölands södra udde fått med ynka 0,6 mm, vilket kan jämföras med deras nya normalvärde för juni på 39,7 mm. För att någon plats ska slå torr-rekord i Sydsverige behöver det i stort sett vara 0 mm, så det blir någon inga rekord trots allt. Ölands södra udde har exempelvis 0,0 mm som rekord från juni 1992. Känns svårt att bräcka det rekordet, eller hur!? Åt det blöta hållet är avvikelsen störst i delar av Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten med mer än dubbla normalmängden så här långt, lokalt till och med trippla normalmängden. Om det till och med är så att det kan bli något lokalt regnrekord någonstans har jag inte hunnit kolla på än, så det får jag återkomma till i min slutliga junikrönika, som kommer publiceras den 1 juli om allt går som tänkt.

Om den gamla referensperioden 1961–1990 ännu gällt hade årets juni klassats som blötare och mindre torr än jämfört den nya referensperioden. För där märks en tydlig trend åt det blötare hållet för juni månads del mellan referensåren 1961–1990 och 1991–2020. Ett snitt för samtliga nederbördsstationer i landet ger en 30-procentig ökning av juni månads nederbördsmängd. Blötaste förändringen märks vid norra Norrlandskusten samt i inre Västergötland, medan endast 4 av 1356 nederbördsstationer runtom i landet som i och med den nya referensperioden fått ett aningens lägre normalvärde, och tre platser i Dalarna och en i Ångermanland.

Eftersom nederbörden så här års mest faller som lokala skurar kan det även lokalt slå väldigt olika om månaden blir blötare eller torrare än normalt. Det gör också att det antingen bara är något eller några år sedan det var torrare eller blötare i juni än i år. Samtliga 2000-talets junimånader har varit såväl torra som blöta fast i olika delar av landet olika år. En övervägande blöt juni som sticker ut är ändå 2012. Åt det torra hållet finns inte samma tydlighet för just ett år, men på senare år finns juni 2018 som övervägande torr, men långtifrån i hela landet.

Junisolen så här långt

Solen har lyst flitigt hittills i månaden, och fortsätter det på samma sätt månaden ut kan det lokalt bli rekordmycket sol för stationerna Karlskrona i Blekinge (startår 2009, gällande rekord 2018), Visby på Gotland (startår 1952, gällande rekord 1969) och Svenska Högarna i nordligaste Östersjön (startår 2007, gällande rekord 2011).

Större delen av landet har hittills fått mer solskenstid än normalt, och flera platser har redan så här efter att 22 dygn avslutats passerat normalvärdena jämfört med den gamla referensperioden 1961–1990. Normalvärdena för den nya referensperioden 1991–2020 finns tyvärr inte publicerade, så hur årets juni står sig mot det vet jag tyvärr inte.

Nästan bara sommar

Under de inledande varmare junidagarna fick kvarvarande delar av inre Lappland och merparten av fjällkedjan meteorologisk sommar, vilket ju är fem dygn på raken med en dygnsmedeltemperatur över 10 grader varje enskilt dygn. Officiellt finns dock två platser som ännu inte fått sommar, och det är Katterjåkk och Tarfala i nordligaste Lapplandsfjällen, där främst Tarfala inte ens får sommar varje sommar.

Snösmältningen pågick för fullt i värmen och den det vara bara i Katterjåkk som det ännu några dagar in i juni fanns mätbart snötäcke på landets alla snödjupsstationer. Då är det ytterst skralt med mätplatser i fjällvärlden ska sägas. Så den snö som fortsatt ändå låg i främst Lapplandsfjällen fortsatte att smälta.

Omfattande regn den 14 juni

Efter en knapp vecka med övervägande torrt väder började väder bli lite ostadigare. Ett omfattande och delvis kraftigt regn svepte in från sydväst den 14 juni, och det föll 20–50 mm i ett stråk genom mellersta Norrland. Allra mest det dygnet fick Svedjelandet väster om Hammarstrand i östra Jämtland med 57 mm, vilket är månadens hittills största dygnsnederbördsmängd i landet. Som jämförelse kan nämnas att Svedjelandet normalt sett får 75 mm under hela juni.

Sent samma dag, vid midnatt den 14–15 juni noterades månadens högsta byvind i landet när Örskär vid den norra Upplandskusten nådde stormbyar på 26 m/s.

Het värmebölja gav varmaste junidagen på 74 år

Därefter kom den då, värmen i söder, och oj vilken värme det blev. Med början den 17 juni tog värme över i södra och mellersta Sverige. Därefter inleddes kampen mellan sval luft i norr och värme i söder, och temperaturgränsen som helgen den 19–20 juni låg ostvästligt låg från ungefär norra Värmland till Gästrikland var minst sagt imponerande. Såsom exemplet jag tog upp i början av min text, att Gävle hade 13,5 grader samtidigt som Sala hade 24,7 grader.

Den 17 juni nådde temperaturen 29,5 grader i Göteborg. Därmed en ny årshögstanotering i landet, en grad högre än i värmländska Östmark-Åsarna den 30 maj. Redan dagen därpå sprängdes 30-gradersvallen, och det med råge. Småländska Målilla fick då hela 34,6 grader varmt, och exakt på tiondelen samma notering även den 19 juni. Det är den högsta junitemperatur som uppmätts i landet på 74 år då just Målilla satte det gällande svenska junirekordet på 38,0 grader den 29 juni 1947. Lokalt satte en del nya värmerekord, men mer om det i min slutliga junisammanfattning. Då kommer jag även redovisa tropiska nätter, alltså nätter då temperaturen aldrig når under 20-gradersstrecket.

Det blev sammanlagt fyra 30-gradersdagar på raken, för den 18–21 juni bjöds vi på minst 30 grader på åtminstone en plats i landet. För de olika landsdelarna är detta juni månads preliminärt högsta temperatur:

I Götaland 34,6 grader i Målilla den 18 och den 19 juni,

i Svealand 32,2 grader i Floda i inre Södermanland den 18 juni,

i södra Norrland 30,3 grader i Gävle i Gästrikland den 18 juni

och i norra Norrland 27,7 grader i Övertorneå i Norrbotten den 10 juni.

Samtidigt som värmen vällde in i söder var det kallt i norr. Månadens lägsta temperatur är hittills 3,1 minusgrader i Latnivaara i nordväst om Gällivare i Lappland den 17 juni.

Åskrikt i gränsen mellan värmen i sydost och svalare luft i övriga landet

I gränsen mellan värmen i sydost och den svalare luft som den 20–23 juni pressade undan den allra varmaste luft vidare österut var det gott om åskskurar. Årets hittills fyra åskrikaste dygn inträffade alla i rad just då, med närapå 9 000 blixtar den 19 juni, följt av 10 700 stycken den 20 och 10 400 stycken den 21 och dryga 5 500 blixtar den 22 juni.

Åska kan ju dels bildas i varmluften, så kallade värmeåskväder, men oftast är det i skiljelinjen mellan varm, fuktig luft och svalare, torrare luft som de mesta av åskskurarna uppträder, och dessa dygn bildas många kraftiga åskskurar i stråk från sydväst till nordost, ett stråk som sakta försköts österut ju mer den svala luften tog över.

Det kommer mera…

Givetvis finns det mycket, mycket mer att skriva om årets juniväder. Det tänker jag göra också, men först på torsdag den 1 juli när hela månaden finnas att sammanfatta.

I väntan på den, förhoppningsvis mycket intressanta sammanfattningen, är mitt lästips till er att kolla in mina tankar om semesterdilemmat. Hur ska man optimera chanserna för vädret man helst vill ha på sin semester?