Efter megaregnet över Gästrikland i augusti 2021 drog det igång en diskussion på en intern sida för meteorologer om väderrekord är värda något, och i så fall vilka. Gävleregnet den 17–18 augusti gav nytt dygnsrekord för Norrland för augusti och för Gästrikland oavsett månad. Dessutom sattes nya svenska rekord för mest regn på 2, 3, 4, 5, 6 och 12 timmar.
Men det mest märkliga i samband med Gävleregnet var ändå att det gav nytt regnrekord för Gästrikland men inte för Gävle! Det berodde på att automatstationen Gävle inte är den officiella för Gävle. Det är Gävle-Åbyggeby som är den officiella stationen, och där regnade det inte fullt lika mycket som på automatstationen ett par kilometer bort.
Ett annat exempel: Tidigare denna månad snöade det i Tornedalen. Det var kanske tur att det på morgonen därpå, när snödjupet officiellt mäts, åtminstone kom in en snödjupsobservation. För annars hade väl snön som föll inte fallit… eller? Så går det att lita på rekord för rekordtidigt snötäcke?
Det mesta vädret är okänt
Runtom i landet finns det cirka 650 officiella mätstationer för nederbörd. Om man grovt räknar med att en nederbördsmätare täcker en yta av 10x10 centimeter så är den sammanlagda ytan som täcks av samtliga svenska nederbördsmätare 6,5 kvadratmeter. Det kan jämföras med Sveriges yta på 447 425 000 000 kvadratmeter. Så i stort sett all nederbörd som faller i landet gör det utan att vi har koll på hur mycket som faller. Det vi får är en hint från de 650 mätningar som görs.
För snödjup är antalet mätplatser i landet cirka 510, för temperatur cirka 260 och för vind cirka 190. Ännu glesare nät där alltså, och när man exempelvis ser var snödjupsmätningarna sker finns stora områden i fjällvärlden som är helt vita, oavsett om det är snötäckt eller ej. De snödjups som uppmäts är dessutom bara representativa för precis närområdet, för snödjupet i fjällvärlden kan ju variera något extremt från exempelvis dal till topp och från lä- till lovartssida. Eftersom snödjup dessutom bara mäts en gång per dygn, på morgonen, så kan det mycket väl legat mer eller mindre snö under andra tider på dygnet än just när mätningen sker.
Lokala extremer som aldrig fångas
Inte minst för nederbörd skulle man behöva en i stort sett heltäckande bevakning för att kunna fånga allt som sker. På sommaren då regnet till övervägande del kommer i form av lokala skurar kan det skilja extremt mycket bara på några hundra meter. Alla har väl varit med om att det regnat på ena sidan huset medan solen skiner på den andra? En by kan få 50 mm på en dag medan grannbyn någon kilometer bort inte får en droppe. Beroende på var mätstationen då råkar stå får man allt från 0 till 50 mm, och oavsett värde är mätningen rätt just för den platsen. Det är bra att ha i åtanke när extrema mängder råkar hamna just över en officiell mätstation. Det är bara en försvinnande liten bråkdel av alla sommaren skurar och skyfall som är ”träffar”, och hur mycket ”bommarna” var värda kommer vi aldrig få veta.
Sedan kommer vi till själva mätningen, som också kan vara svår att göra. Inte minst gällande nederbördsmängd när det snöar och blåser. Hur mycket av snön som yr förbi mätaren är ”ny” och hur mycket har virvlats upp av vinden i mätarens närhet? Även en till synes enkel väderparameter som temperatur är svår att mäta korrekt. Skillnaderna i temperatur är inte så extrema som för sommarens regnmängder, men även där finns såväl ”träffar” som ”bommar” gällande värme eller kyla, där vi hade haft andra rekordvärden om mätningen istället gjorts i närheten.
Fakta väger tungt
Men självklart har väderrekord ett värde i sig. Det är ju trots allt fakta, medan allt annat är spekulationer, gissningar eller kvalificerade bedömningar. Ur radardata kan man göra bedömningar och beräkningar på hur mycket regn som fallit på en plats, men det finns alltid en viss osäkerhet inbyggd i den bedömningen, och det kommer aldrig blir ”fakta” på samma sätt som en officiell nederbördsmätning.
Privata uppgifter om skyfall är tacksamma och kan bidra till bedömningar om regnmängder i samband med extrema väderskeenden. Men även om miljontals svenskar har egna regnmätare är det fortsatt bara en försvinnande liten del av Sveriges yta som täcks in. Det mesta förblir okänt.
Ja tack till rekord… med värde
Har ju tidigare även tänkt till om vad som är rekord och inte, för beroende på hur man väljer att sätta begränsningar i tid och rum kan man få väldigt många rekord. Eller som jag ibland brukar vända på det och säga: ”Vill man hitta ett rekord går det alltid att göra det.” Jag är för rekord, för det är den uppmätta ”fakta” som finns, men då utan en alltför snäv begränsning i tid och rum. Årets hittills högsta temperatur är inget rekord, ej heller regnigaste dygnet för en plats som bara mätt i 10 år eller att man bara ser till de senaste 50 åren trots att mätningarna pågått i 150 år. I mina ögon är inte heller ”kallast för att vara första veckan i september” ett rekord om köldrekordet för augusti är ännu lägre, eftersom det då inte är ”kallast så tidigt på säsongen”.
För att avslutningsvis återkoppla till de inledande Gävlerekorden så tycker jag att dygnsrekord för Gästrikland och Norrland är värdiga rekord, för definitionen av nederbördsdygnet är som den alltid varit från morgon till morgon. För det som är uppmätt är fakta, medan diskussioner om än större extremmängder i närheten är och förblir spekulationer. Däremot känns ”svenskt rekord för mest regn på X timmar” mer suspekta i mina ögon. Mest regn på en timme kan kännas relevant, medan andra antal timmar i omfång för rekordnoteringar känns ”rekordjaktskonstruerade”.