Händer i stort alltid en eller ett par gånger varje vår, att vinter gör sig påmind igen efter att vi fått oss lite sol och vårvärme till livs. Om det enbart är negativt råder lite skilda meningar om även om de allra flesta ser det som negativt. Det påverkar dock inte ordets innebörd, så för min del anser jag att själva ordet bakslag är neutralt i vädersammanhang.
Språkligt sett är ordet bakslag enbart negativt, att en utveckling eller tillverkning stoppas eller bromsas upp av något. För vädret finns inte den naturliga kopplingen, eftersom väder alltid pendlar ”åt ena och andra hållet” kring det normala, vilket inte är synonymt med ”åt positivt eller negativt håll”. Så ordet i sig är neutralt i vädersammahang. Vädret som bakslaget orsakar upplevs däremot negativt för de allra flesta, men för en del positivt på grund av hälsoskäl eller andra personliga inställningar till vilket väder som är ”bäst”.
”Skynda, skynda” kontra Skalmans mat- och sovklocka
De allra flesta av oss vill – inte minst om det varit en lång, kall och snörik vinter – att solen och vårvärmen ska komma, och det gärna tidigt och rejält. Med första värmande vårsolen fylls söderväggar av solabstinensstinna svenskar, utom de som redan begett sig utomlands för garanterad sol och värme förstås. Vinterjackan hängs in och vårklädseln tar över, det glittrar i folks ögon i takt med att isen försvinner på sjöar och i vikar. Vårfåglarna kvittrar allt högre och marskatterna hörs ljudligt smyga runt husknutarna. Jag gillar soligt, varmt och torrt vårväder jag också, men jag har respekt för att andra inte gör det och inser även att det inte bara är positivt om solen skiner dag in och dag ut.
Han må ha varit bra i skidspåren på sin tid Gunde Svan, men att applicera hans ”skynda, skynda” på vårvädret är dock inte alltid det bästa. Tidig vårvärme sätter fart på växter och djur, som så dags kanske inte alls är beredda på den snabba och alltför tidiga omställningen. Tidig vårvärme är dessutom sällan beständig, det vet vi ju alla. Så när väl kylan återkommer kan den gå hårt mot exempelvis äppelskörden om frostnätter slår till mitt i blomningen. Eller om nu de heliga jordgubbsplantorna skulle fara illa, då går svenskens idealsommar i kras. För växter och djur är det oftast bättre då att likt Skalman ta det lugnt och låta var sak ha sin tid. Låt vinterkylan klinga av steg för steg, låt snön smälta i maklig takt och vårvärmen sakta men säkert ta fart.
Blir det torrt och varmt snabbt kan det leda till en häftig vårflod med översvämningar. Bristen på vårregn, likt mars hittills i år, gör också att partikelhalterna i luften ökar, oavsett om det rör sig om pollen, vägdamm eller annat. Vår- och försommartorka kan även slå mot jordbruket, så för naturen och samhället i stort är ”Skalman-metodiken” bäst.
Bakslag saknar motsatsord, så dags för framslag?
I vädersammanhang betyder ordet bakslag att man backar bandet i väderårets naturliga gång. Då borde det ju finnas ett motsatsord också, för de gånger man rusar iväg före den naturliga väderårscykelns tidtabell. Kanske borde ordet framslag vara något? Man kan då även ställa sig frågan om det då nu i slutet av mars 2022 snarare blir en återgång till det normala efter att vi ha haft ett framslag tidigare i mars än att vi nu får ett bakslag? Tål att tänka på.
Är vidare bakslag ”öronmärkt” för när vi går från normalt till sent, eller är det allmängiltigt för all rörelse ”åt fel håll” under väderåret? Kan man då prata om bakslag även på hösten när tidig kyla följs av sensommarvärmens återkomst. Är brittsommar en form av bakslag alltså? Låter väldigt underligt i mina öron. Nej, låt oss behålla bakslag som det nu används, när vårvärmen bryts av ett kortare eller längre omslag till kallare väder. För vårvärmen är bakslaget negativt, och för var och en av oss står det helt fritt att se det som negativt eller positivt. Och glöm ordet framslag, det blir bara förvirrande.