Orkanvindar och ett mäktigt temperaturomslag i norr den 12 följt av extrem vintervärme den 13 var nog det mest anmärkningsvärda som hände under månaden. Även de två slevarna med snö över bland annat Skåne, först den 7–9 och sedan den 24, bör nämnas i en sammanfattning, likaså det enda nationella isdygnet denna säsong.

Det var en skral vinter i söder i januari, så det förvånar inte att vintersäsongen fortsatte på den inslagna mildvädersvägen. Därmed den fjärde februarimånaden på raken med varmare än normalt i hela landet jämfört med referensåren 1961–1990. För att hitta en någorlunda feberfri februari behöver man backa tillbaka till 2012. Temperaturöverskottet i år fördelades ganska jämnt över landet och blev mestadels 2–4 grader, vilket dock är långtifrån några rekord. Rekordvarma februari genom tiderna är främst 1990, men i norr delvis även 1959 och 2014. I absoluta tal hade Karesuando i nordligaste Lappland lägst medeltemperatur i landet med 11,9 minusgrader medan Skillinge vid den skånska sydkusten hade högst med 2,1 grader.

Det såg länge ut att bli en mycket torr månad i stora delar av landet. En ostadigare avslutning jämnade delvis ut denna skevhet. Grovt sett föll normalt med nederbörd, och inga rekordstora eller -små mängder noterades. Främst Skåne sticker dock ut. Lokalt föll där mer än dubbla normalmängden medan det på sina håll föll mindre än hälften av det normala i Östersjölandskapen.

Solen var något av en bristvara i februari, men främst över Östersjön var dock solen något mer givmild än brukligt. Bland de fåtal solskensmätare som finns noterades mest sol i Svenska högarna på norra Östersjön med 104 timmar. Tarfala i norra Lapplandsfjällen fick minst med sol med 39 timmar, vilket trots allt är mer än man kan förvänta sig där i februari.

Kyla i norr, snö i Sydsverige

Ett par övervägande gråmulna, milda och händelsefattiga dygn inledde månaden.

Ungefär en vecka in i februari tog kallare och torrare luft över i norr med rätt klart väder som följd. I ostvinden i söder var det fortsatt moln som gällde och när det även blev kallare där började snöbyar bildas över hav. Visserligen först ett snöfall från sydväst den 4, men därefter snöbyar i ostvinden dagarna därpå.

Efter flera dygn av mer eller mindre intensiva stråk med snöbyar i ostvinden hade flera decimeter snö lagt sig i främst Skåne och Blekinge. Från morgonen den 8 till morgonen därpå ökade snödjupet som allra mest med 31 cm i Knopparp i inre Skåne och 29 cm i Fridlevstad i östra Blekinge. Dessa två blev de enda officiella snödjupsökningarna på 20 cm eller mer på ett dygn i samband med snöandet dessa dagar. Det största snödjup i Sydsverige noterades i Knopparp på morgonen den 9 med 44 cm.

Bara ett nationellt isdygn denna säsong

Kylan var som mest utbredd söderut den 8. Då fick vi uppleva säsongens första och hittills enda nationella isdygn, alltså ett dygn där temperaturen i hela landet håller sig under 0 grader. Det dygnets högsta temperatur blev nämligen 0,3 minusgrader i Skillinge. Kylan gjorde också att den meteorologiska vinter (medeltemperatur under 0 grader fem dygn på raken) anlände till de allra flesta platser vid Götalands ost- och sydkust som inte sedan tidigare hade vinter. Men det skulle visa sig bli en kort vinter, för våren anlände tidigt. Mer om det senare i denna krönika.

Kylan hängde i ytterligare ett par dagar och den 7–11 blev den kallaste perioden i landet under februari. Här de olika landsdelarnas lägsta temperatur under månaden:

I norra Norrland 33,7 minusgrader i Naimakka vid den finska gränsen i norra Tornedalen den 10,

i södra Norrland 27,5 minusgrader i Börtnan i södra Jämtland den 8,

i Svealand 24,5 minusgrader i Särna i Dalafjällen den 12

och i Götaland 16,7 minusgrader i Horn i sydligaste Östergötland den 11.

Orkanvindar och värmerekord

Den 12 slog mildluften till snabbt och våldsamt. Vinden tilltog rejält i främst Lappland, och temperaturen steg på många håll med uppåt 30 grader inom bara ett dygn. Exempelvis i Karesuando vid den finska gränsen i norra Tornedalen. Klockan 18 den 11 var det 26,3 minusgrader där, men knappa dygnet senare klockan 16 den 12 var det 3,7 grader. Exakt 30,0 graders skillnad på 22 timmar alltså. Av mäktiga temperaturstegringar på kort tid märks även Älvsbyn i södra Norrbotten den 12 där det gick från 12,6 minusgrader klockan 13 till 0,9 grader en timme senare. Tur att den trenden inte stod sig längre än den timmen!

Tillbaka till vinden, för det var ett par blåsiga dygn i samband med omslaget, främst den 12–13 i Lappland. Vid flera tillfällen rådde full orkan i de norra fjällen, med som värst 34 m/s i Stora Sjöfallet på eftermiddagen den 12. Öster om fjällen förekom stormbyar såväl på sena kvällen den 12 som ungefär ett dygn senare. Här samtliga stormbyar över inlandet dessa dagar:

32 m/s i Naimakka vid den finska gränsen den 12 och igen den 13,

26 m/s i Latnivaara nordväst om Gällivare i norra Lappland den 13

och 25 m/s i Karesuando den 13.

Därtill var det flera andra platser i Lapplands inland som noterade mycket hårda vindbyar (alltså byar på 21–24 m/s) den 12–13, däribland 22 m/s i Arvidsjaur och Gällivare den 13. Stormen gav turligt nog inga större skador.

Generellt sett är det byvinden som är ”värst” i inlandet, för det är den som fäller och knäcker träd och ställer till med andra skador när ett oväder drar förbi. I fjällen har medelvinden däremot mest betydelse. Men givetvis mäter man även byvind i fjällen, och månadens högsta byvindsnotering oavsett stationsplacering blev hela 53 m/s i Tarfala på eftermiddagen den 12. Samtidigt noterade Stora Sjöfallet nytt februarirekord för byvind med 44 m/s.

Mycket mild luft tog över, inte bara i norr utan efterhand i hela landet. Mest extremt blev det dock i norr där det noterades lokala temperaturrekord för februari för en del längre mätserier:

9,7 grader i Jokkmokk i mellersta Lappland den 13 mot tidigare 8,1 grader 2004 (startår 1860),

8,7 grader i Pajala vid den finska gränsen i Norrbotten den 13 mot tidigare 8,1 grader 1976 (startår 1940),

8,0 grader i Haparanda vid den finska gränsen i Norrbotten den 13 mot tidigare 7,8 grader 1972 (startår 1860)

och 7,0 grader i Holmön vid Västerbottenskusten den 14 mot tidigare 6,0 grader 1965 (startår 1849).

Mildluften slog även igenom i söder, och allra varmaste blev det i Kosta i inre Småland med hela 13,5 grader den 14. Var det extra många hjärtan som värmde just där den dagen tro? Här månadens högsta temperatur i olika delar av landet:

I Götaland 13,5 grader i Kosta den 14,

i Svealand 9,0 grader i Falun-Lugnet i Dalarna den 19,

i södra Norrland 11,8 grader i Hudiksvall i Hälsingland den 19

och i norra Norrland 9,7 grader i Jokkmokk den 13.

Direkt från höst till vår

En sextett av kustnära mätstationer (Skillinge i Skåne, Hanö, Karlskrona-Söderstjerna och Utklippan i Blekinge samt Ölands södra udde och Ölands norra udde) gick direkt från höst den 14 till vår den 15 ”utan att passera gå” (förlåt vinter, ska det naturligtvis vara).

Våren ja, den anlände till sydöstra Götaland redan den 15, som ju per definition är satt som första möjliga ankomstdatum för våren. Ytterligare delar av Götaland fick vår dagarna därpå, men sedan var det stopp ett tag. Troligen fick resterande del av Götaland samt sydligaste Svealand vår den 26. För att våren ska anses kommen krävs sju dygn på raken med medeltemperatur över 0 grader, varefter det första av dessa dygn anges som vårens ankomstdatum. Man kan alltså först i efterhand vara helt säker på när våren anlände.

De kraftiga nordvästvindarna som svept ner över landet några dagar gjorde också att det tillfälligt var rätt soligt i söder, men den 16 tog molnen över igen. En del regn, snö och även underkylt regn föll då, och det var rejält halt i främst västra Götaland just den 16, men även Jämtland drabbades av underkylt regn. Milda vintrar innebär fler nollgenomgångar, alltså när temperaturen pendlar mellan plus- och minusgrader. Just vid dessa tillfällen är halka ofta att räkna med, exempelvis med regn på kallt underlag, underkylt regn, halkigt i snömodden eller plusgrader som omformar snöigt vinterväglag till skridskobanor.

Trots en skral vinter i söder var det bara en enda dag, den 21, officiellt barmark i hela Götaland. Snösmältning i söder gällde framför allt under den milda perioden den 15–21, samt från den 26 och framåt. I norr sjönk snödjupet främst under mildvädersdygnen den 12–19.

Regn- och snöväder västerifrån

Den avslutande dryga veckan av februari bjöd på klassiskt ”västvindläge” som vi meteorologer kallar det för. Det innebär en allmänt härskande västvind som ger oss passerande regn- och snöväder. Oftast är det ganska milt också, så allt som oftast ser man att gränsen mellan snö och regn hamnar någonstans genom Svealand. Men givetvis pendlar gränsen norrut och söderut i takt med hur mild- och kalluften turas om att ha herraväldet över lufthavet.

Tidvis var det blåsigt också, speciellt på eftermiddagen den 22 när de byiga västvindarna i Västergötland tilltog rejält. Mycket hårda vindbyar noterades i Såtenäs vid Vänern med 24 m/s (nästan stormbyar alltså), i Hällum i de inre delarna med 22 m/s och i Axstål utanför Karlsborg vid Vättern med 21 m/s.

Det var dock aldrig tal om några större nederbördsmängder, så föga imponerade 25 mm i Knäred i södra Halland den 20 blev faktiskt månadens största dygnsnederbördsmängd i landet. Snöandet i norr den 19 resulterade i en snödjupsökning på 23 cm i Jokkmokk i mellersta Lappland. Än mer snö i norr föll den 22, då med 10–20 cm på många håll i mellersta och norra Norrland. Officiellt störst snödjupsökning under dygnet fram till morgonen den 23 fick Jäkkvik i mellersta Lapplandsfjällen med 25 cm och Murjek i östra Lappland med 20 cm.

Flera laviner gick i Lapplandsfjällen i slutet av månaden. Först den 25 i såväl Borgafjäll som på Trappfjället i Storuman där två skoterförare drogs men lyckades ta sig ur snömassorna, följt av en i Riksgränsen dagen därpå.

Tillfälligt drog kalluften söderut också, vilket gjorde att det under natten mot den 24 åter föll snö över Sydsverige. Det var den brittiska stormen Doris som passerade vidare österut över Tyskland som även nådde upp med snöfall över Sydsverige. Även denna gång fick Knopparp mest med 20 cm, men det var ju betydligt beskedligare än det snödjup som noterades där tidigare under månaden. Här de olika landsdelarnas största officiella snödjup i februari:

I norra Norrland 152 cm i Katterjåkk i nordligaste Lapplandsfjällen den 25,

i södra Norrland 89 cm i jämtländska Storlien-Storvallen med 26–28,

i Svealand 106 cm i Gördalen i norra Dalarna den 28

och i Götaland 44 cm i Knopparp den 9.

Vårtecken när den första egentliga vårmånaden nu står för dörren

Den sista februaridagen bjöd på milda sydvästvindar och byar av regn och blötsnö i Götaland. Dessutom lokal åska. Visserligen bara 10 registrerade blixtar på hela dagen, men med tanke på att månaden dessförinnan hade varit helt blixtbefriad så får man ändå se 10 blixtar som ett litet vårtecken.

Visserligen kan bakslag och kyla ”ställa till det” i flera veckor än i söder, och i norr stundar en förhoppningsvis njutbar vårvinter framöver (eller senvinter om ni hellre vill kalla det så).

Men på något sätt känns det ändå som om kung Bore och hans undersåtar snart gjort sitt när det står mars istället för februari överst på sidan i almanackan på köksväggen. Får sedan se om vädret slår in på vårspåret nu i mars, eller om växeln istället står ställd mot stickspåret ”seglivad vinter”.