Det var även mycket pendlande väder, lite som vintern hela tiden varit sedan starten i november och vidare in i december och januari. Alltså med vädersystem på vädersystem som vandrat in västerifrån. Ibland på mycket nordlig bana varvid främst Lapplandsfjällen fått ta del av regn, snö och blåst. Ibland mer sydligt, inte minst i samband med det rejäla snövädret i söder den 20–22.

Många sydliga passager gav även mycket nederbörd i söder. Därmed på sina håll en av de allra blötaste februarimånader vi upplevt, och i delar av Skåne till och med rekordblöt.

Övervägande milt

Tidvis kyla, men det milda övervägde ändå i nästan hela landet. Bara i delar av Lappland blev februari kallare än normalt sett till referensåren 1991–2020. I övrigt 0–2 grader över normalt i norr och 1–3 grader över i söder.

För att hitta en kallare februari än i år är det mestadels fjolåret, 2021, som gäller. Delar av Lappland undantaget, för där är det tillbaka till 2018 som gäller. Och omvänt, 2020 var allmänt mildare än i år i större delen av landet. Bra att ha i minnet när man kollar tillbaka på tidigare år är att avvikelsekartor från 2020 och tidigare har åren 1961–1990 som referens, medan 2021 och framåt har 1991–2020 som referensperiod.

Varmast i februari var det i Falsterbo på den skånska sydvästspetsen med en medeltemperatur på 4,3 grader, vilket är 1,5 grader över deras normalvärde för februari på 2,9 grader. Kallast i landet var det i Nikkaluokta i nordligaste Lapplandsfjällen, där deras 14,2 minusgrader i snitt är 0,7 grader lägre än deras normala februaritemperatur på 13,5 minusgrader. Störst avvikelse från det normala återfinns i Nordkoster vid Bohuskusten där överskottet är 3,3 grader, 3,3 grader mot normala 0,0, grader, medan Tarfala nära Nikkaluokta i nordligaste Lapplandsfjällen hade störst underskott med 1,3 grader under normalt, 11,8 minusgrader mot normala 10,5 minusgrader.

Övervägande blött, lokalt rekordblött

Milt och blött går ofta hand i hand på vintern, så även i februari. För så gott som hela landet fick mer nederbörd än normalt sett till referensåren 1991–2020. Bara delar av Hälsingland, Medelpad och västra fjällkedjan fick mindre nederbörd än brukligt i februari, medan det föll mer eller mycket mer i övrigt. Mest fick delar av Götaland och nordöstra Norrland, drygt dubbelt mot normalt som mest.

Mycket nederbörd föll i sydväst, och lokalt i Skåne var årets februari till och med rekordblöt. För mätserien med minst 75 år på nacken gäller det:

107,9 mm i Vomb i inre södra Skåne mot tidigare 96,5 mm 2002 (startår 1941)

97,0 mm i Lund mot tidigare 96,5 mm 1926 (startår 1753)

94,1 mm i Malmö mot tidigare 89,3 mm 2002 (startår 1917)

84,4 mm i Trelleborg mot tidigare 83,6 mm 1958 (startår 1901)

Därtill kan nämnas att exempelvis Visby på Gotland (startår 1859) med 89 mm noterade sin näst blötaste februari genom tiderna efter rekordet 106 mm 1958, liksom Norrköping i Östergötland (startår 1945) med 58 mm nu mot rekordet 59 mm 2010. Rekordvärdena kanske inte känns speciellt imponerande, men då ska man ha i åtanke att februari i snitt är årets torraste månad.

Det svänger om februarinederbörden minst sagt, för i fjol, 2021 alltså, var det rejält torrt i söder och relativt normalblött i norr vilket gör att det var allmänt torrare då än i år. Året innan däremot, 2020 alltså, var det i stora delar av landet blötare än i år. Bra att ha i minnet när man kollar tillbaka på tidigare år är att avvikelsekartor från 2020 och tidigare har åren 1961–1990 som referens, medan 2021 och framåt har 1991–2020 som referensperiod.

I millimeter räknat fick Källsjö norr om Ullared i Halland mest nederbörd i landet i februari med 195 mm, vilket är 211 % av deras normalmängd på 93 mm. Minst fick Kuggören vid Hälsingekusten utanför Hudiksvall med endast 8 mm, vilket är 51 % av deras normala 16 mm. I procent av normalt räknat fick Skillinge vid den skånska sydostkusten mest, för 98 mm av normala 36 mm innebär 271 %, medan Katterjåkk i nordligaste Lapplandsfjällen fick minst med 51 %, 40 mm mot normala 79 mm.

Milt gav blåsigt

Delar av februari präglades av milda västvindar, så därför blir i alla fall inte jag förvånad över att byvinden i snitt varit högre än normalt. Det gäller främst i södra halvan av landet och vidare norrut i fjällen. I delar av inre Norrland däremot mindre blåsigt än normalt i februari.

Inga stormtillfällen förekom över svenska farvatten i februari, utan i stället blev 23,5 m/s i Örskär vid norra Upplandskusten med nordostvindar på sena eftermiddagen den 21 och åter strax efter midnatt den 22 när snöovädret som då härskade där var på väg bort österut och nordvinden fick fritt spelrum. Vindbyar på stormstyrka har dock förekommit på kuststationer i februari, som högst 29,4 m/s i Hanö utanför Blekinges kust natten till den 17.

Månadens högsta medelvind i fjällen noterades till 33,4 m/s, orkanstyrka alltså, den 27 medan vindbyarna kulminerade på 39,7 m/s den 11. Mer om bägge dessa noteringar senare i denna digra månadssammanfattning.

Såväl solrekord som tydlig brist

Solen lyste mer än brukligt i söder men normalt eller mindre än brukligt i norr, där solbristen var mest påtaglig i fjällkedjan och i fjällnära områden. Inte konstigt med tanke på alla vädersystem som vällt in över fjällkedjan under månaden.

I Nordkoster sken solen rekordmycket till och med, för deras 127 timmar slår det gamla rekordet på 125 timmar från 2016. Dock bör tilläggas att stationen bara varit i drift sedan 2002. Normalt har Nordkoster 80 timmar sol i februari.

Mest sol bland landets fåtal solmätare fick just Nordkoster medan Tarfala i nordligaste Lapplandsfjällen fick minst solskenstid, endast 29 timmar mot deras normala 38 timmar i februari.

Kall start innan mildluften tog över

De inledande februaridygnen var kalla, och redan på förmiddagen den 1 noterades det som skulle bli månadens lägsta temperatur, 37 minusgrader. Här månadens lägsta temperatur i våra fyra olika landsdelar:

I norra Norrland 37,0 minusgrader i Karesuando vid den finska gränsen i nordligaste Lappland den 1,

i södra Norrland 29,0 minusgrader i Junsele i nordvästra Ångermanland den 3,

i Svealand 24,6 minusgrader i Särna i norra Dalarna den 3 och åter den 11

och i Götaland 13,0 minusgrader i Horn i sydligaste Östergötland den 3.

Det var ännu kallare i januari, så fortsatt är det de noteringarna som är årets hittills lägsta i alla landsdelar. Lokalt föll det uppåt en decimeter snö i Sydsverige den 1, men mer snö var att vänta i norr några dagar senare.

Den 3 tog sig ett vädersystem in från sydväst. Mildluft följde, så det mesta av nederbörden i söder föll som regn, medan det blev desto mer snö i norr. Dygnet den 4 blev snöigt och blåsigt i norr.

I smält form föll ungefär 20 mm som mest, och lokalt ökade snödjupet med 20 cm eller mer på ett dygn som mest:

20 cm i Sorsele i södra Lappland där man gick från 37 cm på morgonen den 3 till 57 cm morgonen därpå,

21 cm i Kvikkjokk-Årrenjarka i norra Lapplandsfjällen med 72 cm den 4 och 93 cm den 5

och 20 cm i Saittarova i norra Norrbotten med 60 cm den 4 och 80 cm den 5.

Störst snödjupsökning under hela snöfallet fick troligen Nordanbäck i nordöstra Ångermanland i den del av landskapet som ligger i Västerbottens län. Där gick man från 41 cm på morgonen den 3 till 67 cm på morgonen den 5. Snödjupsökningen där blev alltså 26 cm efter att 25 mm nederbörd fallit under de två nederbördsdygnen den 3 och den 4.

Det blåste som mest hårda vindbyar över inlandet i samband med snöfallet vilket givetvis bidrog till att det blev extra besvärligt än om det hade snöat vid lugnt väder. Medelvinden i Lapplandsfjällen nådde tidvis stormstyrka.

Åska är sällsynt under vintermånader, men förekommer ändå då och då. Nästan alla registreringar under månaden kom i Skåne den 6 med 16 blixtar. Sammanlagt bjöd hela månaden på 27 blixtar fördelat på fyra dygn.

Västvindläge gav varannandagsväder

Den 4 blev omslagets dygn, för mildluften tog nu över söderifrån, varefter en lång period med ”mildare än normalt” härskade i hela landet under en dryg veckas tid. Den 6 passerade nästa snöfall i norr, dock avsevärt beskedligare denna gång gällande blåst och till viss del även snömängder. Dock ökade snödjupet även då lokalt med 20 cm eller mer:

26 cm i Digernäset norr om Åre i Jämtland när man gick från 89 cm på morgonen den 6 till 115 cm morgonen därpå

och 20 cm i Sorsele igen, från 62 cm till 82 cm.

I Sorsele gick man alltså på bara några dagar från 37 cm till 82 cm djup snö. Det blev en rejäl träningsdos det, om nu någon gav sig på att handskotta närmare en halvmeter nynsö.

Under mildvädret var det västvindläge som gällde. Alltså ett läge med vädersystem på vädersystem som från Atlanten drog österut över Skandinavien på relativt nordlig bana. Innebärande ”varannandagsväder” för oss med passerande regn- och snöväder ena dagen följt av tillfälligt torrare, kallare och lugnare väder. Så höll det på, ibland även tätare än varannan dag, varför det den 8–15 av och till rådde lokal storm i fjällen. Blåsten kulminerade med orkanvindar på 33 m/s i Stekenjokk på sena kvällen den 11. Där och då noterades även månadens högsta och redan nämnda byvindsnotering på hela 40 m/s.

Vid sex tillfällen nådde vinden stormstyrka, och samtliga gånger just i Stekenjokk, en station som är placerad extra utsatt för kraftiga västvindar. Vid orkantillfället på sena kvällen den 11 var det just vindar rakt västerifrån som rådde där.

Kyla i norr och nästan 10 grader varmt i söder…

Den 12 började kalluften återta kommandot längst i norr med 30–35 minusgrader som lägst. Samtidigt var det milt i söder, dryga 5 grader på sina håll, så temperaturkontrasten var stor i landet.

Mildluften kulminerade den 14 med månadens högsta temperatur på närmare 10 grader. Här är månadens högsta temperatur i de olika landsdelarna:

I Götaland 9,7 grader i Kristianstad i nordöstra Skåne den 14,

i Svealand 8,6 grader i Säffle i sydvästra Värmland den 9,

i södra Norrland 9,2 grader i Gävle i Gästrikland den 27

och i norra Norrland 8,2 grader på Skellefteå flygplats i Västerbotten den 28.

Bara i norra Norrland har högre temperatur noterats i februari än i januari, så årets hittills högsta temperatur i landet är fortsatt 10,7 grader i småländska Oskarshamn den 14 januari.

Samma dygn som månadens högsta temperatur noterades skedde också en smått unik temperaturstegring i Naimakka vid den finska gränsen i norra Lappland. Klockan 5 på morgonen den 14 var temperaturen där 29,3 minusgrader för att en timme senare vara 9,5 minusgrader. En ökning med 20 grader på bara en timme, och därmed den största kända temperaturförändringen i landet i februari. När minutvärdena granskades upptäcktes det att det till och med handlade om 15 graders ökning på ynka fem minuter! Minst sagt imponerande och ett praktexempel på vad som kan hända när kalluft som ansamlats närmast marken rivs upp av vindar som för ner mildare luft från högre luftlager. För just den 14 slog mildare luft tillfälligt igenom i norra Lappland.

…och däremellan regn och snö

Med kalluft i norr vandrade vädersystemen nu på sydligare bana in över landet, varvid främst nordvästra Götaland fick mycket regn under närmare två veckors tid. Nästan dagligen den 12–24 (eller dygnligen kanske är det mest korrekta även om det ordet inte finns… förrän nu när jag skrev det!) föll 20 mm eller mer på sina håll i nordvästra Götaland med omnejd.

På de två dygnen den 13–14 föll 40 mm eller mer på följande platser:

47 mm i Mollsjönäs nordost om Göteborg i Västergötland,

46 mm i Henån på Orust i Bohuslän

och 44 i Heden nordväst om Munkedal i Bohuslän.

I norrkanten av vädersystem föll snön, och nordvästra Svealand och södra Norrland fick därmed se en påspädning av snötäcket dessa dagar. Störst snödjupsökning på ett dygn, det enda på 20 cm eller mer, blev:

20 cm i Nornäs i norra Dalarna när man gick från 39 cm på morgonen den 14 till 59 cm morgonen därpå.

Nornäs ligger fågelvägen drygt tre mil norr om Sälen, så säkerligen skönt för arrangörerna av Vasaloppet att se snötillgången förstärkas inför loppet och alla arrangemang veckan innan. Snöandet masade sig vidare norrut och lokalt föll mycket nysnö den 17. Bland annat noterades månadens största officiella snödjupsökning på ett dygn. Här de platser som noterade en snödjupsökning på 20 cm eller det dygnet:

42 cm i Abisko i norra Lapplandsfjällen när man gick från 64 cm där på morgonen den 17 till 106 cm på morgonen därpå

och 22 cm i Parakka i nordöstra Lappland när 96 cm blev 118 cm samma dygn.

Snön som föll den 17 var kall och fluffig, så främst i Abisko stämde tumregeln att 1 mm nederbörd ger 1 cm snö dåligt. 13 mm nederbörd under dygnet gav en ökning på 42 cm, månadens största officiella snödjupsökning i landet på ett dygn.

Vid några tillfällen senare i månaden föll även 30 mm nederbörd eller mer på ett dygn, och mer om det strax i denna krönika. Men först någonting helt annat, nämligen våren:

Direkt från höst till vår

Per definition är första möjliga datum för den meteorologiska vårens ankomst satt till den 15 februari. Så när årets vår släpptes loss den 15 februari anlände den till södra Götaland inklusive Öland och Gotland samt en bit norrut också längs Götalands kuster. Därmed var det många platser i främst västra och södra Skåne, men även i Blekinges skärgård, på norra Öland samt södra Gotland där man gick direkt från höst till vår, utan att först passera vintern alltså. Det är för övrigt helt i linje med vad man kan förvänta sig numera. Det normala för referensperioden 1991–2020 är att vintern uteblir i sydligaste Sverige.

Troligt har våren anlänt även till ett litet kustnära område i norra Uppland och Gästrikland den 24, då det i övrigt i söder var ett vinterkallt dygn. Våren kan sedan ha tagit ytterligare steg den 27 också, men eftersom facit finns först en vecka i efterhand kan jag i skrivande stund inte precisera hur pass långt våren kommit vid månadsskiftet februari–mars. Dock kan det mycket väl bli så att kallare dygn i början av mars (i skrivande stund ser främst temperaturdygnet den 4 mars bli kallt långt söderut) gör att steget blir litet eller till och med uteblir helt. Så kanske att våren gjorde en rivstart den 15 för att därefter i princip stå helt still februari ut.

Blåsigt två gånger om i söder den 16–19

Samtidigt som snön föll i norr den 17 blåste det rejält i Sydsverige. Delar av Europa drabbades av stormvindar den 16–17, men riktigt så illa blev det aldrig för svensk del.

Vindbyarna kulminerade som högst på stormbyar över land, det i Helsingborg med 26 m/s på tidiga natten till den 17 när det samtidigt blåste mycket hårda vindbyar på 21–24 m/s på andra håll i Sydsverige.

Bara något dygn senare var det dags igen, och det ovädret namngavs till Nora av våra danska meteorologkollegor. Inte fullt lika blåsigt då för det kraftigaste vindbandet gick strax söder om Sverige kring midnatt den 18–19. Det blev trots allt en del inställda tågavgångar när vindbyarna över land kulminerade med 21 m/s i Karlskrona i Blekinge. Såsom tidigare redovisats uppmättes även månadens högsta byvind för en kuststation i samband med Noras passage, stormbyar på 29 m/s i Hanö.

Bägge tillfällena drabbade delar av Europa hårt, och i Storbritannien döptes de till Dudley och Eunice, medan de fick heta Ylenia och Zeynep i Tyskland. Bara det sistnämnda döptes alltså av danskarna, medan vi i Sverige inte namngav någon medan Nora ändå fick fäste i den svenska medievärlden.

Omfattande snöoväder den 20–22

Knappt hade blåsten i söder bedarrat innan nästa vädersystem västerifrån laddade upp på Atlanten. Redan på kvällen den 20 brakade regn och snö in över västra Götaland och västra Svealand.

Det blev ett hiskeligt snöande i främst Svealand, och vinden tilltog också. Lokalt rådde hårda till mycket hårda vindbyar (som mest med 22 m/s i Enköping i sydvästra Uppland kring midnatt den 21–22) när snön föll och yrde som värst. Störningarna blev omfattande med strömavbrott, trafikolyckor inställda buss– och tågavgångar.

I millimeter räknat föll lokalt 30 mm eller mer på ett nederbördsdygn:

30 mm i Kållered söder om Göteborg i Västergötland den 20

och 30 mm i Söderby-Karlsäng i norra Uppland den 21.

Även om mängderna inte är häpnadsväckande stora den 21 räckte det ändå till för att exempelvis Norrveda öster om Norrtälje i östra Uppland (startår 1936) med 26 mm och Vällnora nordväst om Norrtälje (startår 1971) med 26 mm skulle notera nya dygnsnederbördsrekord för februari.

Snödjupet ökade med 20 cm eller mer på ett dygn på följande platser under dygnet fram till morgonen den 21:

20 cm i Svaneholm i sydvästra Värmland när man gick från 5 cm på morgonen den 20 till 25 cm på morgonen den 21

och än mer dygnet därpå fram till morgonen den 22:

27 cm i Älvkarleby i nordligaste Uppland, från barmark till 27 cm,

26 mm i Söderby-Karlsäng norr om Östhammar i norra Uppland, från 1 cm till 27 cm,

24 cm i Kungsberget i inre Gästrikland från 37 cm till 61 cm,

24 cm i Gävle-Åbyggeby i Gästrikland, från 6 cm till 30 cm,

23 cm i Herrljunga söder om Vara i Västergötland, från 5 cm till 28 cm,

22 cm i Söderbärke i sydligaste Dalarna, från 10 cm till 32 cm,

22 cm i Vällnora, från barmark till 22 cm,

21 cm i Östervåla i nordvästra Uppland, från 1 cm till 22 cm,

21 cm i Uppsala i Uppland, från 1 cm till 22 cm

och 20 cm i Norrveda där man gick från 2 cm djup snö på morgonen till 22 cm på morgonen den 22.

Det föll inte bara snö, utan även regn, och i samband med Nora liksom senare i månaden var det av och till mycket vatten i många vattendrag i södra och västra Götaland. Lokala översvämningar förekom, och kortvarigt fanns även varning för höga flöden utfärdad, bland annat i Mölndalsån i samband med Noras passage den 18 samt i södra Skåne några dagar senare. 

Efter snöovädret följde kalluft ner över hela landet, så den 22 var ett kallare dygn är brukligt i hela landet, Skåne och delar av Blekinge undantaget. Kalluften var dock tillfällig, för bara något dygn senare återkom mildluften på bred front. Varannandagsvädret bara fortsatte med andra ord.

Den 24 låg ett band med kraftigt regn relativt envetet och still in mot Västkusten. En plats fick 30 mm eller mer under dygnet den 24:

31 mm i Torup i inre Halland (månadens största officiella nederbördsmängd på ett dygn).

Vårvinterdagar även i söder sista helgen

Till slut blev det ändå stopp på vädersystemens vandrande österut över landet, varför det var tydligt stabilare väder de avslutande fyra februaridygnen.

Det är inte alla år numera som det bjuds på klassiskt vårvinterväder även i söder. Alltså strålande sol på skartäckta fält och åkrar där snön, tack vare minusgrader nattetid, ligger kvar trots många plusgrader på dagarna. Men lite så var det den sista februarihelgen, främst den 26, då det bjöds på strålande sol i större delen av landet. Den 27 tog nämligen mildluften över alltmer, vilket märktes av mest i norr med uppåt 8-gradig värme såväl den 27 som den 28. Exakt hur varmt det blev som högst redovisades tidigare i denna krönika när de olika landsdelarnas högsta februaritemperatur listades.

Längst i norr passerade lite snö också, och tillfälligt tog vinden i rejält i Lappland. Kortvarigt på kvällen den 26 rådde lokala orkanvindar, 33 m/s i Stekenjokk blev månadens högsta medelvindsnotering. Samtidigt var vindbyarna över norra Lapplands inland mycket hårda med 24 m/s i Karesuando som mest.

Snö och is

Snötäcket kom och gick i söder under månaden, så det var ofta tal om mer eller mindre isigt underlag på gator och trottoarer. Efter töväder och kyla om vartannat förvandlades snötäckta fält och åkrar till skridskobanor och spark var färdmedlet att ta till hellre än skidor, även på mer eller mindre knaggliga gator, trottoarer och gång- och cykelbanor.

Väldigt grovt kan man dela in månaden i två halvor. Efter några inledande mer snötäckande första dygn bjöd första halvan på skralt med snötäcke från ungefär Mälardalen och söderut. Sedan, med start den 17, har snön varit mer närvarande även i söder, dock med en alltmer snösmältningstendens söderifrån under månadens avslutande knappa vecka.

Månadens officiellt största snödjup i de olika landsdelarna blev till slut som följer:

I norra Norrland 164 cm i Katterjåkk i nordligaste Lapplandsfjällen den 19,

i södra Norrland 130 cm i Storlien-Storvallen i Jämtlandsfjällen den 18–21,

i Svealand 65 cm i Nornäs den 16–17

och i Götaland 34 cm i Älgarås i nordligaste Västergötland den 23.

Havsisen har inte förändrats nämnvärt under månaden. Bottenviken och norra Kvarken var till stor del istäckta hela månaden, medan det bara tidvis varit havsis att tala om vidare söderut längs Norrlandskusten. I Mälaren växte isen till sig i samband med kylan som var i början av februari.

Externa källor: StormGeo, SMHI samt sociala och andra medier