Ett av mina favorituttryck är ”mannaminnet är kort”, för jag tror många glömmer fortare än man tror, och att det man minns även förvandlas och förvanskas utan att man lägger märke till det. Har tidigare vädrat mina tankar om att svenskens vädertålamod är tre dagar, och hur långt mannaminneman är aningens kopplat till det, i alla fall med tanke på hur fort man ”vänjer sig” med ett visst väder och en viss vädersituation. Tålamodet handlar mer om gällande väder och tidsperspektivet är oftast dagar eller veckor, medan mannaminnet mer handlar om år det varit år från år, och då kanske främst mer udda händelser såsom exempelvis köldrekord, sena snöfall eller tidig sommarentré.
Ordet mannaminnet betyder ju krasst det tidsspann som en levande person minns. Så är vädret exempelvis ”kallast i mannaminne” så påstår man i princip att vädret inte varit så på sisådär 90 år. I verkligheten är mannaminnet kortare än så, avsevärt kortare. Jag vill frankt påstå att mannaminnet i år räknat är tre, om ens det. Sedan finns det givetvis händelser och väderlägen som etsar sig fast för längre tid än så, speciellt om man kan hänga upp vädret på annat, såsom ett bröllop, en semesterresa eller ett varför inte ett fotbolls-VM.
Men ska man sedan börja jämföra minnena med väder som upplevs just nu så blir det än knepigare vill jag nog påstå. Jag tror nämligen att många, oftast helt omedvetet, ”kryddar” minnena så det blir mer extrema än de faktiskt var. Man kanske minns att ”vi hade 30 grader varje dag på semestern” fast det i verkligen var någon dag då och då som var så pass varm. Oavsett ålder minns många sin barndoms somrar som soliga och varma, för hjärnan är ju så funtad att den hellre lagrar positiva än negativa minnen. Det förstärks dessutom om man har en känslomässig koppling till minnet. Fyller man exempelvis år på sommaren och som barn firades i en prunkande syrenberså på landstället så sken alltid solen där, i alla fall vad man minns.