När vi har klart väder och svag vind, sjunker temperaturen snabbt när solen gått ner. Kall luft kan inte behålla fukten på samma sätt som varm luft och därför fälls fukten ut och bildar dagg på kalla ytor. Här och där kan det då frysa till och vi får frost eller en isskorpa.
Det kan verka lite slumpmässigt var frosten bildas, men så är det förstås inte. Där det blir kallast är på ställen där den kalla luften får bäst fäste, till exempel i dalgångar. Lokalt kan det alltså bli minusgrader fast det i allmänhet är över noll.
Kall luft är tyngre än varm och sjunker gärna ner i dalar. Dessutom är det ofta extra vindskyddat i dalarna och det blir då heller ingen omblandning av den kalla luften och den varmare omkring. Den kalla luften kan då ligga kvar ostört. Bara en kort bit därifrån kan det vara en helt annan och varmare luft.
Andra ställen där det gärna bildas en isskorpa i dessa väderlägen är bilrutor. Glaset blir kallt och fukten fastnar på glaset och fryser till. Därför kan man behöva skrapa rutan fast det i luften är över noll.
Är man ute och kör är det förstås viktigt att vara extra uppmärksam på detta fenomen, ena vägbiten kan vara torr och varm och så kommer man ner i en liten sänka och där har det frusit på och blivit halt.
Även för växligheten är frosten ett aber
Växterna som har sitt ursprung i våra breddgrader är normalt anpassade till att tåla lite frost när de håller på att gro. Däremot när de är som mest aktiva, alltså mitt i sommaren kan markfrosten orsaka stora skador på växtligheten. De områden som är mest utsatta för frost under den aktiva växtperioden är Norrland och nordvästra Svealand, speciellt när terrängen upp mot 500m eller högre.
Även Sydsvenska höglandet, Kolmården och de inre delarna av Gotland är frostbenägna. Minst känsligt är områdena vid västkusten och vid de stora sjöarna.
Så för att lyckas med planteringar, följ våra väderprognoser och var uppmärksam på nätter med klart väder och svaga vindar.