Man måste få drömma ibland, och leka med tanken. Drömmen i höstas var en septober, men efter att ha tänkt till igen nu så här vårkanten kanske jag ännu hellre ser en mjuni. En extra månad av skir grönska och trevande sommarvärme. Som en förlängning av skiftet mellan vår och sommar, så att inte sommaren tar över alltför fort. Lite som en månadslång ”mellan hägg och syren”-period så här i försommartider helt enkelt.
Skynda långsamt är mitt bästa tips
Har full förståelse för att många efter en lång vintersäsong vill att sommaren ska komma med sol och värme. Och det gärna nyss, och med helt orimliga förhoppningar sett till statistiken. Jag är personligen mer av sorten ”njut av det vi har just nu”, och ser gärna en trevande värme så länge det bara går i april och maj. Årets maj har därmed så här långt varit helt okej i mina ögon. Rikligt med regn under inledningen av växtsäsongen, och en temperatur som över dygnet pendlar mellan frostfria nätter och trevande vårvärme på dagarna gör att naturen skyndar långsamt. Det växer så det knakar just nu, i alla fall i ”mina” delar av landet, och det är vädrets förtjänst.
Dessutom har jag med mig vetskapen om vad som är normalt och inte för att vara majväder i Sverige. Det är inte alla som har samma koll på det, och därmed förvandlar sina förväntningar på sol och värme till orealistiskt förhoppningar. Att maj är så varm som 2018 är än så länge långt ifrån det normala, även om vi sakta men säkert går mot allt varmare väder i maj. Dock inte lika snabbt och tydligt som för andra månader under året. Maj månads medeltemperatur för nuvarande referensåren 1991–2020 är från cirka 1 grad högre i söder till bara tiondelar högre i norr jämfört med de föregående referensåren 1961–1990. I främst Härjedalen finns områden som faktiskt har lägre medeltemperatur i maj i och med bytet av referensperiod.
Tids nog blir det sommar
Den meteorologiska definitionen av årstider ger jag inte mycket för. Att bara titta på dygnets medeltemperatur ger en skev bild av väderutvecklingen. I Uppsala, där jag hör hemma, har det hittills i maj varit 13 sommarvarma dygn fördelade på den 10–14 maj, 16–22 maj och nu i dag den 25 maj. Om prognosen står sig återkommer de sommarvarma dygnen den 28 maj, och då inleds sommaren på allvar i Uppsala om ni frågar mig. I statistiken kommer det dock stå den 10 maj som startdatum för sommaren 2021 i Uppsala eftersom man då haft de fem sommarvarma dygn på raken som krävs.
Dagstemperaturen under försommaren beror till stor del på vilket väderläge vi har. Alla hav, sjöar och vattendrag är ouppvärmda. Är det då ett rejält ostadigt väderläge med mycket moln hålls dagstemperaturen nere, såsom vi hade nu över pingsthelgen exempelvis. Under ett heldagsregn mitt i sommaren trots allt vara ”skapligt varmt” ändå, i alla fall i södra Sverige, men ett heldagsregn i maj kan mycket väl innebära bara en handfull plusgrader i söder, och inslag av snö i norr.
Gräsklippning är (för)sommar för mig
För mig är första gräsklippningen för året lite av starten för sommaren, eller rättare sagt för försommaren. Det är då vi har den där mjuni-känslan som jag gärna vill förlänga. Det hänger kanske ihop med att det alltid är så mycket som ska hinnas med så här års. Avslutningarna duggar tätt (kanske inte just detta pandemiår, men ni förstår), och alla med trädgård har fullt upp och hur mycket man än gör ligger man alltid steget efter känns det som. Speciellt när båten fortsatt ligger där i vinterförvar trots att viken varit isfri i flera veckor.
Så första gräsklippningen för året är något extra tycker jag. Har ingen matta att klippa i Uppsala, men väl en i Norduppland. Där skedde årets premiärklippning den 13 maj, i samband med den tillfälliga värme som nådde långt norrut i landet just då. I mitt inre ackompanjerades klippning av ett mjuni-startskott, en salut till försommarens ära. Premiärklippningen för i år skedde dock klart senare än i fjol, då blev det av redan den 26 april 2020, men liknande som i förfjol, den 15 maj 2019, och året innan, den 12 maj 2018. Generellt sett börjar gräs växa när lufttemperaturen når cirka 8 grader, vilket ju innebär att gräset växer, om än långsamt, om vi har en rejält mild och snöfri vinter. Men oftast tar det ju fart först senare under våren när solen står allt högre och dagstemperaturen stiger. Ungefär samtidigt som ”det skulle nog sitta fint med en mjuni”-känslan börjar smyga sig på.