Tycker allmänt vi borde uppskatta årstidsväxlingarna vi har i landet mer än vad vi gör. Tänk vad härligt att olika delar av året bjuder på så vitt skilt väder, alltifrån sträng kyla och snö i massor till gassande sol och tryckande hetta. Och att skillnaderna kan vara stora inom landet också, att sörlänningar kan ha värmebölja samtidigt som snön faller i Lapplandsfjällen, eller att försommarvärme väller in över Norrbotten samtidigt som regnet vräker ner regn över Östersjölandskapen.
Det är skillnaderna och växlingarna som gör Sverige så underbart tycker jag, och tänkt på hur stor del av världen som aldrig får uppleva de svängningar vi får år efter år. Skiftningarna är säkerligen också en stor del i förklaringen att vi pratar så mycket väder och har så mycket åsikter om vädret just i Sverige. Därtill att vädret, än mer historiskt sett förstås, kunde vara helt livsavgörande och inte minst ge missväxt. Men även i vårt moderna samhälle har vädret stor påverkan i form av bland annat strömavbrott, översvämningar, halkolyckor och annat.
Meteorologisk vår kontra andra vårar
Per definition baseras den meteorologiska våren, liksom övriga årstider, enbart på dygnsmedeltemperatur, med vissa tilläggsvillkor såsom brytdatum och antal dygn på raken som krävs. Är det under 0 grader är det ett vinterdygn, 0–10 grader är vår eller höst och över 10 grader innebär sommartemperatur. Men visst är en årstid mer än så? Har ju tidigare tänkt till om hur dygnsmedeltemperatur på 10 grader kan upplevas olika beroende på vilket väder det är, och att en dygnsmedeltemperatur på 10 grader kan kännas allt annat än som sommar, och nu tänkte jag av samma anledning ifrågasätta den meteorologiska vårdefintionen.
Det finns många andra sätt att definiera årstiderna, och kanske mer relevanta dessutom? Inte minst hur djur och natur anpassar sig beroende på om våren kommer sent eller tidigt. Vill man göra det enkelt för sig så går man strikt efter almanackan, att våren kommer samma datum oavsett väder, antingen vid ett månadsskifte eller varför inte efter att Vasaloppet körts? Mars är i gammal hävd vårmånaden, men det tror jag knappast många i norra Sverige håller med om. Snarare vårvinter i så fall, för där är väl då snarare april mer lik hur mars är i söder.
Eller är våren kommen när sandsopningen drar igång? Eller när man kan sitta ute i lä i bara kortärmarna? Eller när första motorcykeln brummar förbi? Det är bara att välja och vraka bland vårdefinitionerna och hitta en som passar. Hoppas bara ingen av er väljer den yxiga meteorologiska definitionen.
För mig blir det vår två gånger
För mig personligen blir det faktiskt vår två gånger varje år. Som om inte en gång skulle räcka kanske ni undrar. Första gången är när all vinterns snö smält undan och barmarken och det kala och torra vädret dominerar. Det är lite som en egen årstid för sig i mitt tycke, den torra och delvis rätt dammiga gråbruna period som då härskar. Lite uppblandat med snöhagelbyar hoppas jag, för aprilväder gillar jag skarpt. Soligt och 10-gradig värme ena stunden, följt av trindsnö på snedden en minut senare.
Vår nummer två för mig, och det är den egentliga våren tycker jag, är när lövsprickningen tar fart. Tussilagor, gullvivor, vitsippor och andra vårblommor i alla ära, men det är när träd och buskar börjar skifta över i en skir grön nyans som jag känner att våren kommer på riktigt. Tyvärr händer det alltför ofta att denna period visslar förbi för snabbt när en trevande vårvärme tvärt ersätts av försommarvärme och sommarankomsten, som är blommande syren för min egen del. Att det, som det sägs, är vackrast mellan hägg och syren är jag snabb att skriva under på.
Så i år, 2021 kom den första våren till mig i Uppland, i slutet av februari, men jag väntar med spänning ännu på den egentliga våren. Kvittrande fåglar, en alltmer värmande sol och ljusare kvällen, inte minst när vi nu i helgen ställer om till sommartid, är givetvis hållplatser på vägen dit, men slutmålet för min vårturné är den skira grönskan.